Gårdagens moderata utspel om en gemensam budget för Alliansen – som kan röstas igenom med stöd av SD – har väckt uppmärksamhet. Detta inte minst som vissa Allianspartier motsatt sig tanken.
Analyserna avlöser varandra, men jag skall lämna åt andra att spekulera i vad detta innebär för Moderaterna och de övriga borgerliga partierna. Istället vill jag fokusera på vad det innebär för regeringen.
Det tog inte lång tid innan så väl statsminister Löfven som vänsterledaren Sjöstedt var ute och kommenterade saken. I sina uttalanden var de synnerligen förutsägbara. Det faktum att Alliansen kanske eller kanske inte kan tänka sig att driva sin politik med stöd av SD i riksdagen satte – som vanligt – igång brunmålningen.
Men det är mest en fasad. Vad det verkligen handlar om är att den rödgröna regeringen och dess stödparti, Vänsterpartiet, blivit påminda om det enkla faktum att de faktiskt inte har någon majoritet i riksdagen.
Det blir visserligen allt mindre troligt att Alliansen och SD kommer att fälla regeringen i takt med att riksdagsvalet 2018 rycker närmare. Däremot är det fullt möjligt att de kommer att göra upp i fler sakfrågor. Då kan Löfven vara hur mycket statsminister han vill, men någon majoritet i riksdagen har han inte bakom sig.
Vi har redan sett exempel på frågor där de rödgröna fått bakläxa, funnit det meningslöst att lägga fram skarpa förslag eller blivit uppmanade av riksdagen att driva en annan politik. Moderaternas utspel antyder att detta kommer att fortsätta och gissningsvis öka i omfattning.
Vilket innebär att Löfvens regering kan komma att reduceras till föga mer än en expeditionsministär, en »lame duck«, fram till valet. Därav upprördheten hos de rödgröna.
Det skall också noteras att moderatledaren i olika intervjuer efter gårdagens utspel påpekat att hennes parti ändå gärna samarbetar med Socialdemokraterna — i flykting- och migrationsfrågorna. Vilket man kan anta att Löfven skulle vilja göra. Men han kan inte, så länge han regerar tillsammans med Miljöpartiet.
En redan svag regering har därmed blivit ännu svagare och än mer handlingsförlamad.
Att bilda en ny regering med S+C+L fungerar inte. Det ger bara 154 av de 175 riksdagsmandat som krävs för en egen majoritet. Enda alternativet vore att koppla av Vänsterpartiet och bilda en S+C+L+MP-regering med 179 mandat. Men det kommer knappast att ske. C och MP ogillar varandra intensivt. Och mittenpartierna skulle i ett sådant läge utsätta sig för en massiv svekdebatt, som de knappast har råd med med så här drygt ett och ett halvt år innan nästa riksdagsval.
Så spelpjäserna kommer förmodligen att stå kvar där de står, med en möjlighet att i vilket ögonblick som helst ställa regeringen schack matt.
Möjligen kommer vi att få se något slags större markering från Alliansen och SD. Till exempel en misstroendeförklaring mot inrikesminister Ygeman (S). Vilket skulle svida illa för Löfven.
/ HAX
