Någonstans ute på nätet gjordes en iaktagelse som jag tror är helt rätt: Skälet till att folk är så upprörda över Trump:s Sverige-uttalande är inte att de inte förstår vad han menar. Alla fattade. Exakt. Omedelbart.
En elefant steg in i porslinsbutiken.
Jag ogillar Trump och många av hans åsikter. Det är möjligt att han är galen och kanske farlig. Han är som en Bond-skurk från den gamla goda tiden, som Auric Goldfinger. (Fast med drag av Björn Ranelid.) Det här kan gå hur galet som helst.
Ändå hamnar mina sympatier hos Trump när svenska media och politiker nu går upp i falsett. Public service hyperventilerar och vänstern är indignerad. Insatserna är höga. Det handlar om makten över verklighetsbilden – och en del andra saker.
Sverige har med detta hamnat i ett twitter- och ordkrig med USA:s president – samtidigt som utrikesminister Wallström besöker den ryske utrikesministern Sergej Lavrov. Vi kan ha ett intressant nyhetsdygn framför oss.
Och i sak?
Fox News, när blev de sanningsvittnen? I så fall när? Och vem har i så fall levt i denna villfarelse? Det är klart att de har en agenda. Men jämfört med Sveriges Television, så hycklar de i vart fall inte med den saken.
Visst, det finns massor med problem kopplade till flyktinginvandring och migration. Men just våldet i de famösa »no-go-zonerna«har nog inte så mycket med den senaste flyktingvågen att göra. Det är nog snarare fråga om andra generationens invandrare.
Där får vi kanske skylla oss själva för att ha dumpat folk i betongförorter från vilka det övriga samhället har retirerat. Det hänger även samman med sådant som en bakvänd drogpolitik som skapar incitament för gängkriminalitet – i kombination polisens ständiga kris och förmåga att göra fel saker mot fel människor. En byråkratiserad högskattestat som förföljer företag (nu senast en specialsatsning mot våra förorter) stänger dessutom effektivt en av de få dörrar som vissa av dessa ungdomar har in till arbetsmarknaden.
Vad hade vi trott skulle hända?
Den senaste invandringsvågen skapar andra problem som måste hanteras. Ofta av ekonomisk och praktisk karaktär. Men även sådant som gäller sociala aspekter och rena ordningsfrågor. Och uppriktigt sagt, så gör Migrationsverket och Arbetsförmedlingen bara saken värre. Jag tror att man måste förstå att detta är ett eget problemkomplex.
Något som är kopplat till detta – som lär explodera under året – är bostadsfrågan. Ännu har kommunerna inte tagit emot mer än en liten del av alla som kom 2015. Hur de skall kunna ordna fram bostäder på en hyresmarknad som paralyseras av byråkrati och hyresreglering övergår mitt förstånd. Plus att det kommer att komma en otäck backlash när folk ser värdet på sina villor och bostadsrätter dyka när kommunen smäller upp barackboenden och köper bostadsrätter för att husera flyktingar. Man skall akta sig noga för att reta upp vanligt, hederligt folk allt för mycket.
Men nu är det som det är. Och det måste styras upp på ett rimligt sätt.
Möjligen kan Trumps utfall få som effekt att luften rensas och att den svenska migrationsdebatten hyfsas. Man kan oroas och se problem utan att vara rasist. Man kan vara empatisk utan att vara godtrogen miljöpartist.
Vi kanske till och med vågar ta tag i den känsliga frågan om tilltro till våra medmänniskor.
Gör vi det, då »behövs« Sverigedemokraterna inte längre. Då har de förlorat sin USP i partiets kärnfråga.
Vilket möjligen är att hoppas på för mycket.
/ HAX
