Visst, det politiska spelet är underhållande och intressant.
Men egentligen skulle jag vilja ha tråkigare politiker. Människor som är kompetenta, förankrade i verkligheten, oberoende, ekonomiskt sinnade, pålitliga och ansvarstagande. Folk som får saker och ting att fungera, så att vi andra slipper oroa oss över sakernas tillstånd.
Till att börja med bör politiken syssla med så lite som möjligt, men sköta det som behöver skötas gemensamt på ett bra sätt. Dels för att politiken och byråkratin inte äger den övermänskliga kompetens som krävs för att styra ett alltmer komplext samhälle i stort och smått. Dels för att folk och företag är bättre på att göra egna val, tänka i nya banor och tillhandahålla olika alternativ som möter människors önskemål och behov på ett lyhört sätt. Dels för att politikerna inte skall vara våra herrar, utan i möjligaste mån bör lämna folk i fred.
Vidare är alltför många politiker snarare företrädare för olika särintressen än folkets och väljarnas representanter. Ju högre upp i maktpyramiden man kommer, ju tydligare blir detta. (På EU-nivå är det närmast parodiskt.) Folkets valda representanter borde underställas en ed som går ut på att inte ta otillbörliga hänsyn eller utöva makt för egen vinnings skull. Samtidigt måste makten utövas öppet och transparent – så att väljarna kan bedöma sina representanters insatser och i förekommande fall utkräva ansvar.
Skall man betro människor med makt, då måste de var oväldiga och ödmjuka inför sitt uppdrag.
Där är vi som bekant inte i dag. Samhällelig kärnverksamhet kärvar, vi får knappast valuta för våra skattepengar det höga skattetrycket till trots – och politiker (speciellt på vänsterkanten) är aldrig så glada som när de får styra och ställa över folk. Dagens politiker ser sig själva som folkets herrar snarare än dess representanter och tjänare.
Tyvärr kommer vi knappast heller i framtiden att få se kompetenta, ärliga och sansade människor kandidera till riksdagen. Folk skulle helt enkelt inte rösta på dem – utan föredra kandidater som lovar mer till fler på andras bekostnad, hårdare tag eller som gör sig bra i Let’s dance.
Oroligt kan man fråga sig hur länge den politiska makten kan svälla på bekostnad av individens frihet. Hur mycket skatterna kan höjas? Hur mycket övervakning folket skall behöva finna sig i? Hur länge byråkrati och politisk klåfingrighet skall tillåtas ödelägga samhällelig kärnverksamhet?
Tendensen är tydlig: Vi rör oss mot ett genompolitiserat samhälle, i vilket makt ständigt flyttas uppåt och medborgarna allt mer reduceras till undersåtar.
Sådant håller bara en viss tid, fram till en viss punkt. Men ju längre man låter saker och ting pågå som de pågår – ju stökigare kommer det att bli när systemet till slut kollapsar under sin egen tyngd.
Vore det inte en idé att välja en annan väg – i tid och under ordnade former?
/ HAX
