03292024Huvudnyheter:
Senaste kommentarer

Är det någon som bryr sig om demokratin?

Det tycks råda något slags allmän uppfattning om att så länge vi har allmänna val, så länge har vi demokrati. Vilket är ett mycket inskränkt sätt att se saken. Kina har allmänna val, utan att för den sakens skull vara demokratiskt. Riksdagen skulle även, om den vill, kunna avskaffa demokratin som sådan – i god demokratisk ordning.

Till att börja med är själva överlåtelsen av makt till dem som råkar kontrollera en majoritet av riksdagens stolar problematisk. Med majoritetsstyre följer att man kan tvinga alla medborgare att bete sig på ett visst sätt, även när det inte finns någon egentlig anledning till det. På andra sidan finns en minoritet som måste underordna sig. Därför bör man vara försiktig med att styra och ställa över andra – och alltid vara uppmärksam på att inte kränka minoritetens fri- och rättigheter.

Men demokrati handlar om mer än den formella makten.

För att allmänna val över huvud taget skall vara meningsfulla måste väljarna kunna utvärdera politikernas insatser och ställa dem till ansvar. Här är det värt att notera att den svenska offentlighetsprincipen inskränks i många små steg och att hemlighetsmakeriet breder ut sig. Inte minst vårt lands medlemskap i EU har påskyndat denna utveckling. Demokratin mår bäst av ökad insyn och transparens, inte minskad.

Detta är även en viktig faktor för att kunna skapa medborgerlig delaktighet. Politikerna har redan från början ett övertag genom att de kan spelet och dess (ofta oskrivna) regler. För att medborgarna skall kunna engagera sig i det som sker måste alla fakta redovisas öppet, alla dokument läggas på bordet och en fri, öppen debatt föras. Vi som engagerat oss i olika politiska sakfrågor från en position utanför partipolitiken vet att även den som är insatt i en fråga lätt kan bli bortdribblad.

En annan nödvändig förutsättning för en fungerande demokrati är en fri och öppen samhällsdebatt, i ett vidare perspektiv. Vilket innebär att folk måste få säga i stort sett vad de vill – så länge de inte uppmanar till konkreta kränkningar av andras säkerhet, egendom eller grundläggande rättigheter. Här är det intressant att se hur politiker, byråkrater och etablerade media ständigt försöker förringa, misskreditera och motarbeta det fria informationsutbyte som sker på internet. De tycker helt enkelt inte om när folket ifrågasätter, granskar, stör och rubbar dagordningen.

I en demokrati måste alla ha lika rättigheter inför staten (det offentliga) och vara lika inför lagen. Historien pekar på en mängd vidrigheter som har sin grund i att vissa givits fler eller färre, vidare eller snävare rättigheter än andra. Därför är det problematiskt när politiker tillerkänner vissa ett mer omfattande skydd än andra, som när det gäller hetslagstiftningen.

Ett annat demokratiskt anständighetskrav är att man har en fungerande maktdelning. Här lämnar Sverige mer att önska. Den lagstiftande och den verkställande makten är sammanvuxna vid höften och folkets valda representanter har reducerats till ett knapptryckarkompani. Statschefen har ingen makt. Någon konstitutionsdomstol existerar över huvud taget inte. Och domstolsväsendet är politiserat – inte minst genom att nämndemännen utses av de politiska partierna.

Detta är exempel på några frågor som ständigt måste diskuteras i en levande demokrati. Det handlar om principer där makt med jämna mellanrum behöver återförs från politiken till folket – från vilket all offentlig makt i grunden utgår. Diskussionen måste dessutom komma underifrån, eftersom den inte ligger i de flesta politikers intresse.

Svenska folket skall helt enkelt vara fria medborgare, fria individer – inte undersåtar.

/ HAX

Vad händer nu?

Senaste artiklarna