Det finns två sätt att hantera saker och ting.
Det ena är att styra och ställa över folk. Att peta och kommendera – vad gäller sådant som folk, civilsamhället och marknaden vore bättre på att bestämma på egen hand. Att vilja ändra på folk och att försöka planera verkligheten. Att skydda människor från sig själva, eftersom man inte anser oss vara vuxna nog att ha makt över våra egna liv. Att försöka tvinga sina egna fixa idéer på alla andra. Att kontrollera, övervaka och tillrättavisa. Att predika.
Det andra går ut på att så långt möjligt låta människor sköta sig själva. Att ge folk makt över sina egna liv. Att tro på individen och att ge henne ansvar. Att låta fria människor samverka spontant och frivilligt. Att fokusera statens verksamhet på ett fåtal uppgifter av gemensam vikt – och att utföra dem på ett kompetent och rättssäkert sätt. Att låta var och en vara salig på sin tro. Att respektera individen och hennes rätt till privatliv. Att leva och låta leva.
Detta handlar om en komplicerad dynamik som inte alltid låter sig placeras på den traditionella politiska skalan.
Jag håller ju till i Berlin. Rödrödgröna Berlin, med mycket sociala projekt, dålig ekonomi och med riktig rödvänster i den styrande koalitionen. Men här är sossarna som sossar bör vara. Trots vänsterstyret är detta en rimligt säker stad med god ordning, personligt ansvarstagande, ömsesidig respekt människor emellan – och hippies, gräsrök över parkerna, små kvartersbordeller och öl i nightshopen. Man lever och låter leva.
Sverige framstår i en jämförelse som fullständigt sinnessjukt.
I Berlin är det helt normalt att i godan ro sitta på tunnelbanan och dricka en flaska pilsner efter jobbet. I Stockholm hade man väl stoppat trafiken och larmat piketen.
Det finns något bortom höger-vänster i det här. Tyskt sunt förnuft i kontrast mot något slags svensk ängsligt arrogant inkompetens. Ett underifrånperspektiv istället för ett från ovan. Mänsklighet, respekt, frihetlig humanism istället för Sossesverige.
För ingen kan väl ta den svenska regeringen på allvar? Borgarna är inte så mycket bättre, ideologiskt vilsna och förblindade av tanken på makt. Och den som vill leva i ett fritt, öppet och tolerant samhälle har knappast något att hoppas på från SD heller. Så hur ändrar man på saker och ting?
I grund och botten bryr sig politiker bara om röster och opinionssiffror. Därför är det på tiden att folk börjar säga ifrån. Bort med tassarna ur våra liv. Om tillräckligt många gör detta – med tillräcklig uthållighet – då är det bara en tidsfråga innan något parti börjar vittra väljare på drift. Då kan det bli annat ljud i skällan.
Kanske är det första steget mot en sådan åsiktsrevolt vi ser nu. Vilket politikerna och media försöker vifta bort som rasism och SD-troll. I verkligheten är det i gräsrotsdebatten på nätet man finner många av de sansade, förnuftiga, logiska och realistiska åsikterna. (Och en del annat.)
Det är helt enkelt hög tid för alla vettiga, frihetliga människor att vrida upp tonläget en smula: Samhällsproblem skall hanteras på ett rimligt sätt – och människor måste få tillbaka makten över sina liv.
Facebookgrupper i all ära, men det är dags att kliva ur bekvämlighetszonen och påminna makthavarna om att folket finns. Minns hur det var när bloggarna drev ut folk på gatorna och media på banan i FRA-debatten. Där någonstans börjar politikerna bli skärrade. Och sakfrågor att bråka om saknas ju inte.
Vill man ta sig an en sådan uppgift underlättar det om man själv följer något slags principer, till exempel: Människor skall ha så stor frihet som möjligt. Gränsen för din frihet går där du kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom. Dessutom skall alla ha lika rättigheter inför det offentliga och vara lika inför lagen.
/ HAX
