11192017Huvudnyheter:

MENINGAR OCH REFLEKTIONER OM HUR VI FORMAR VÅR VÄRLD OCH VÅRT VARANDE, I DET STORA OCH DET LILLA, I DET AVLÄGSNA OCH DET NÄRA

Därför var de gamla Moderaterna bättre

Gösta Bohmans genidrag var att i Moderata Samlingspartiet gifta ihop konservativa och liberaler. Ett resonemangsbröllop, förvisso. Men nödvändigt och förnuftigt. På egen hand tenderar konservativa att odla allt för auktoritära drag – och mjukisliberaler att driva iväg mot en socialliberalism som mest påminner om socialism, eller i vart fall socialdemokrati.

Samhället och debatten har naturligtvis förändrats sedan Bohmans dagar. Att Moderaterna har avideologiserats och blivit vilsna är en sak. Men det beror på att de satt makten framför principerna. Dock håller själva idén om ett parti som samlar konservativa och liberaler fortfarande – även om det parti som en gång i tiden bar upp den råkar ha tappat koncepten.

Att vara fiskalt konservativ och socialt liberal (vilket inte skall förväxlas med socialliberal) är vad som kan beskrivas som »modern borgerlighet«. Ekonomisk och personlig frihet är två sidor av samma mynt. Detta är dessutom en utmärkt grund på vilken man kan bygga ett gott samhälle, välstånd och respekt för den enskilda medborgaren.

Konservativa och liberaler kan dessutom sluta upp bakom värden som till exempel rättsstat, demokrati med robust minoritetsskydd, stark offentlighetsprincip, tydliga medborgerliga fri- och rättigheter, rätten till privatliv, frihet under ansvar, det fria ordet, en fri marknad och få men starka samhälleliga institutioner som sköter sitt jobb.

Detta är en stabil samhällelig plattform som lämnar individen ifred att syssla med egna, viktigare saker – istället för att ständigt behöva oroa sig för vad som sker på en tumultartad politisk scen. Den värnar det civila samhället framför det politiska och människan framför överheten. Den skapar ett tryggt, stabilt och förutsägbart samhälle.

Den låter dessutom människor förverkliga sina drömmar om lycka, välstånd och personlig frihet.

Det har sagts att socialismens död, bristen på en gemensam fiende kommer att leda till att konservatismen och liberalismen går skilda vägar. Ett tag såg det möjligen ut så. Men socialismen är inte död. Den återuppstår ständigt i nya skepnader – som identitetspolitik, postmodernism och klåfingriga politiker som vill leka dockskåp med folket.

Som libertarian anser jag att människor skall ha så stor frihet som möjligt; att gränsen för denna frihet går där man inkräktar på andras frihet, säkerhet och egendom; att alla skall ha lika rättigheter inför det offentliga och att alla skall vara lika inför lagen. Detta, vill jag påstå, är helt i linje med Bohmans gamla moderater. Samtidigt vet jag många konservativa som också saknar Moderaterna innan Reinfeldt. Rätt förvaltat är Bohmans arv ett högst rimligt koncept som bör kunna samla och entusiasmera stora väljarskaror. Det skulle kunna vara en plattform för urstark oppositionspolitik och en framgångsrik regeringspolitik.

Men allt detta – och årtionden av borgerlig opinionsbildning – har ödelagts av de så kallade Nya Moderaterna. Därmed har även hela det svenska politiska spektrat kommit att förskjutas åt vänster. Det är tragiskt.

/ HAX

Vad händer nu?

Senaste artiklarna