I något av alla nyhetsprogram efter Miljöpartiets kongress stod språkröret Isabella Lövin och förklarade att nu skall man satsa på en enda fråga och inget annat. Miljön.
Ursäkta mig, men MP har faktiskt statsråd ansvariga för saker som den svenska skolan, finansmarknaden och bostadskrisen. Dessutom sägs Lövin själv vara både »vice statsminister« och minister för internationellt utvecklingssamarbete. Sådant förpliktigar. Så, ledsen – men ni får inte ägna er uteslutande åt miljö. Ni har politiska härdsmältor att hantera. Med makt följer ansvar. Eller är det inte roligt längre?
Miljöpartiets alla svek på miljöområdet är välkända. Men det finns mycket annat. Till exempel lovade MP dyrt och heligt att försvara svenska folkets rätt till privatliv. Nu sitter de i en regering som vill lagra data om alla svenskars alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, nätuppkopplingar och mobilpositioner. I riksdagen har de röstat mot att reformera FRA-lagen. De har till och med röstat mot att ge demokratisk insyn i relationerna mellan svenska FRA och den amerikanska massövervakningsmyndigheten NSA. Detta är ett bottenlöst svek.
Bostadsminister Eriksson (som fick hoppa in efter Kaplan) tycks inte göra många knop. För att lösa den svenska bostadskrisen krävs någon form av alexanderhugg. Men inget händer. Samtidigt är bostadskrisen så allvarlig att inte ens IT-företagen i city kan anställa folk, eftersom de inte kan hitta någonstans att bo. Fattigt folk är i sammanhanget helt chanslöst. Det var väl makten gröningarna var ute efter, inte ansvaret.
Kulturministern är något slags sagoprinsessa. Ja, hon har till och med läst sagor för riksdagens kulturutskott. Annars är hon sysselsatt med att utarma kompetensen på landets museer. Och att lägga sig i vad folk förväntas tycka och tänka. Hon ger mig DDR-vibbar.
Fridolin är, som Leif GW påpekat, en orm. Han talar till människor som vore de förståndshandikappade. Vilket är mycket möjligt att han tycker att vi är. Det går i vart fall att ana hans hand bakom mycket av dagens identitetspolitiska och postmoderna trams. Här har vi en ung man som identifierar sig med makten. Den äppelkindande överheten personifierad.
Miljöpartiet svettas över migrationsfrågorna. De har haft en direkt orimlig linje i försvarsfrågan. De för en oansvarig ekonomisk politik. De är så godtrogna att de inte ens reagerar när islamister med tvivelaktiga kontakter klättrar inom partiet. De är inte ens bra på miljöfrågorna.
Miljöpartiet är inte längre de glada idealister, skogsmullar och åsanissemarxister de en gång var. Istället har de blivit kallhamrade maktpolitiker med von oben-perspektiv. De har blivit en del av etablissemanget. Det tror jag faktiskt är främsta skälet till att väljarna nu överger dem.
/ HAX
