Transportstyrelsens ledning var uppenbarligen inte kompetent. Man kände till att man bröt mot lagen och att man åsidosatte sunt förnuft, men bestämde sig för att köra på ändå. Man blev varnad av folk längre ner i verksamheten – men bad då bokstavligen talat dem som protesterade att hålla käft.
Sverige i ett nötskal.
Man har chefer i toppen som är politiskt tillsatta – sossepolitruker – men som inte begriper sig på verksamheten. Man sätter sig över lagar och regler som i en demokratisk rättsstat måste gälla lika för alla. Och man trycker ner dem som ifrågasätter och värnar kärnverksamheten.
Det kunde lika gärna ha varit polisen, eller någon annan myndighet. (Exempelvis Tullverket, som vid terrordåd väljer att inte beväpna sin personal – utan istället sänder hem den, av arbetsmiljöskäl.)
Det är likadant på de flesta håll. Högre chefer rekryteras inte underifrån, utifrån kompetens eller med hänsyn till verksamhetens bästa – utan inom den politisk-byråkratiska maffian.
Det borde vara uppenbart för alla att det får konsekvenser när chefsposter på myndigheter tillsätts på politiska och nepotistiska grunder. Det är samma mekanism som i det gamla Östtyskland. Ideologisk pålitlighet och kamraderi prioriteras framför kompetens och en fungerande verksamhet.
Till yttermera visso är dessa högre chefer icke-valda makthavare, som nästan aldrig kan ställas till svars eller avsättas. De kan glida fram på en räkmacka, undvika ansvar och låta andra göra det verkliga jobbet.
I Sverige har vi ett förbud mot ministerstyre. Skälet är att våra myndigheter skall stå oberoende mot den verkställande politiska makten – så länge de följer lagarna och sina regleringsbrev. Vilket är en fin tanke. Men det fungerar ju inte så. Med politiskt färgade chefer är förvaltningen ändå redan i sossarnas grepp.
(Eller sossarna och sossarna… Förr var det alltid de som var inblandade i sådant här. Nuförtiden verkar hela den härskande politiska klassen ha sina fingrar i syltburken.)
I detta läge förvandlas förbudet mot ministerstyre från ett skydd för myndigheterna mot regeringen – till att bli ett skydd för statsråden mot att behöva ta ansvar. Systemet är med andra ord riggat så att politiker och byråkrater kan göra (eller underlåta att göra) nästan vad som helst utan att det får några konsekvenser.
Vad som måste göras är att avskeda alla högre chefer. De får gärna söka sitt jobb på nytt. Men när tjänsten åter skall tillsättas (om den inte kan skrotas) skall det ske i en öppen, transparent process som endast tar hänsyn till kompetens, erfarenhet och professionell lämplighet.
Natiurligtvis skulle det komma att leda till att en massa kompisar, gamla partigängare och släktingar får flytta på sig till förmån för mer kompetent folk. Därför kommer den härskande politiska och byråkratiska klassen att göra precis allt som står i dess makt för att hindra en sådan utveckling.
För övrigt kan jag inte komma på en enda framträdande politiker som är beredd att ta itu med denna surdeg – eller som ens vill inse att det finns ett problem.
/ HAX
P.S. Om jag förstått saken rätt är även Transportstyrelsens nya generaldirektör och ordförande karriärsossar. D.S.
