08182017Huvudnyheter:

MENINGAR OCH REFLEKTIONER OM HUR VI FORMAR VÅR VÄRLD OCH VÅRT VARANDE, I DET STORA OCH DET LILLA, I DET AVLÄGSNA OCH DET NÄRA

Ministären Löfvens utdragna dödskamp

Då var dramat över för den här gången. På presskonferensen lät statsminister Löfven bister och försvarsminister Hultqvist såg extremt obekväm ut. (Jag vill egentligen inte vända människors tillfälliga fysiska attribut mot dem, men jag känner igen en galopperande floppsvettning när jag ser en.)

Den rödgröna minoritetsregering som släppts fram av riksdagen var dödsmärkt redan från början. De »borgerliga« partierna har till och med känt sig tvingade att släppa igenom dåliga sossebudgetar – för att upprätthålla Ordningen och Systemet.

Den demokratiska anomalin Decemberöverenskommelsen är formellt sett död. Men i verkligheten utgör den fortfarande ett slags terrorbalans som håller svensk politik i ett järngrepp.

Nödvändiga policybeslut har dessutom gjorts omöjliga genom att Löfven haft Miljöpartiet som drivankare. Detta till trots har gröningarna regerat ihjäl sig och förlorat all sin trovärdighet. De är nu lika korrumperade av makten som alla andra.

Att Alliansen inte stöder sig på Sverigedemokraterna efter 2014 års val på samma sätt som 2010 bygger bara indirekt på att de senare är oberörbara. Istället handlar det mer om en listig, mental bild som sossarna och media lyckades frammana till norm: Att det större av de två traditionella blocken skall släppas fram till regeringsmakten, oavsett störande verkliga maktförhållanden i kammaren.

Några stabilare fundament än så finns inte för vår odugliga regering. Det är bara en tankemodell. En demokratiskt problematisk modell, dessutom. Den underkänner svenska folkets fria, demokratiska val. Den flyttar makten från riksdagens kammare till möten bakom stängda dörrar.

Löfven hoppar mellan maktens tuvor, utan majoritet i riksdagen bakom sig. Så kommer det att fortsätta mandatperioden ut. Det är något tragiskt och ovärdigt över det hela.

Men det behöver inte vara så här. Det är bara för Alliansen att gripa makten. Lägg ner att jaga Försvarsministern. Släpp det där med en misstroendevotering i samband med budgeten. Sluta vela. Gör istället processen kort och smärtfri – och fäll regeringen vid första möjliga tillfälle.

Jag vet att Alliansen inte är direkt regeringsfähig, den heller. Men nu är det som det är. Det finns inte – och kommer med en treblocksriksdag inte heller att finnas – något perfekt tillfälle att gripa makten. Det är bara för Alliansen att stiga ur sin bekvämlighetszon och göra det.

Så länge man inte aktivt förhandlar med Sverigedemokraterna kommer inte ens Annie Lööf att tacka nej till samma passiva stöd i riksdagen som efter valet 2010 – då hennes egen position som statsråd byggde på det.

Borgerligheten måste helt enkelt visa att den är beredd att ta eget ansvar och stå upp för sina idéer och principer. (I den mån den har några sådana kvar.)

/ HAX

Vad händer nu?

Senaste artiklarna