Krisen i skolan vill regeringen lösa genom att tillföra mer pengar. Otryggheten i utanförskapsområden skall hanteras med mer pengar. Problemen i sjukvården skall lösas genom att den får mer pengar…
Men om de grundläggande problemen är inkompetens och systemfel, då hjälper det inte hur mycket pengar man än kastar på dem. Problemen försvinner ändå inte. Ibland blir de till och med värre, eftersom man tillför resurser till defekta och kontraproduktiva system.
Att försöka lösa problem genom att tillföra pengar är, som regel, ett verktyg som tillgrips av ansvariga som inte vet vad de skall göra. Som inte greppar problemet. Som inte har några svar.
Men det är alltså precis vad som sker. Gång på gång. På område efter område. Och utan att sakernas tillstånd blir bättre.
Det sägs att definitionen av vansinne är att göra samma sak gång på gång, men förvänta sig olika resultat. Men vad skall en stackars politiker göra som inte förstår, vill eller vågar ta tag i problemens verkliga orsaker?
Det tragiska är att på många av dessa områden hade det inte behövt vara några problem alls – om verksamheten fått skötas av civilsamhällets och marknadens osynliga hand och dess förmåga att spontant sålla fram fungerande koncept. Som det borde vara.
Istället har politikerna tagit sig makt över sådant de varken begriper eller behärskar. Våra politiska herrar och deras funktionärer i byråkratin kan helt enkelt inte ta in all den information, justera alla de parametrar och fatta alla de beslut – som däremot hanteras smidigt, löpande och spontant i ett fritt samhälle.
Allt tyder för övrigt på att överhetens enhetliga modeller för hur ditt eller datt skall fungera, är sämre på att tillfredsställa människors önskemål och behov än en fri marknad med många olika alternativ att välja mellan. En storlek passar helt enkelt inte alla. Man kan tycka att det borde vara uppenbart.
Vad det hela kokar ner till är makt. Politikens och byråkratins makt över folket. På bekostnad av fungerande samhällelig kärnverksamhet. Till stor kostnad för skattebetalarna. Och till stor skada för såväl enskilda individer som för hela vårt samhälle.
Det är hög tid för räfst, och för en omstart av Sverige.
/ HAX
