09212018Huvudnyheter:

MENINGAR OCH REFLEKTIONER OM HUR VI FORMAR VÅR VÄRLD OCH VÅRT VARANDE, I DET STORA OCH DET LILLA, I DET AVLÄGSNA OCH DET NÄRA

Är det rimligt att media styr det politiska livet?

Under en valrörelse blir det extra tydligt att etablerade media anser att det är deras uppgift att sätta agendan. Vilket knappast är något nytt. Kom ihåg att DN:s chefredaktör Peter Wolodarski låtit meddela att den stora morgontidningens journalistik är agendadriven.

Naturligtvis är det oundvikligt att stora media genom sin rapportering som sådan påverkar samhällsdebatten. Men är det verkligen rimligt att den mediala piskan styr den politiska agendan och det politiska hantverket?

Det är illa nog att media (bland annat genom subjektivt ämnesval) kan misstänkas favorisera vissa partier och idéströmningar. Att de väljer ut och driver sådant som passar journalistkårens vänster- och MP-preferenser.

Men vad som verkligen är förrädiskt är de viktiga frågor som media inte rapporterar om. Sådant som de flesta människor inte ens känner till att de inte känner till. Saker som kommer att påverka våra liv högst påtagligt, men som befinner sig i närmast total medieskugga.

Ett av många exempel är EU:s idéer om »länkskatt« (licensiering och avgifter för att få länka till de stora mediehusens material i sociala media) och »censurmaskin« (automatisk filtrering av allt material som användare laddar upp på till exempel Facebook och Youtube).

Detta är förslag som kommer att få stor påverkan på det fria ordet, samhällsdebatten och kulturen. De flyttar makten över det fria ordet från rättsväsendet till algoritmdrivna maskinella processer, med inbyggda fel mot vilka den enskilda individen är rättslös. De kommer att påverka hur vi använder internet och vår tillgång till nyheter. De ändrar i ett slag regelverket för hela det demokratiska samtalet.

Här står vad som kan vara den avgörande omröstningen i Europaparlamentet om mindre än två veckor, den 12 september.

Men inte ett ord sägs eller trycks i svenska media. Detta trots att här finns ett öppet mål – då den rödgröna regeringens partier drivit två fullständigt motstridiga linjer (för och emot) i EU:s ministerråd respektive i Europaparlamentet. Hur kan media missa en sådan vurpa? Varför får läsarna och väljarna inte reda på vad som sker? Varför leder inte detta till jobbiga frågor i etermedias utfrågningar om partiledarna?

Media kan naturligtvis inte hugga på allt. Men en så här total omstöpning av hur vi använder internet borde väcka intresse och uppmärksamhet.

För inte kan väl tystnaden bero på att de stora mediehusen och dess organisationer stödjer (och ligger bakom) idén med länkskatt? Eller att journalistkårens europeiska samarbetsorganisationer tycker att EU:s censurmaskin är en rätt bra idé?

Även tystnad kan ha en agenda. Att förtiga nyheter kan vara ett lika stort problem som falska nyheter.

Samtidigt snurrar valrörelsen på – i vilken media driver de politiska partierna framför sig, i de sakfrågor journalistkåren själv prioriterar. Vilket de politiska partierna inställsamt finner sig i. Det finns något försåtligt över det hela.

Medias makt är stor. Men jag är inte säker på att den tjänar vare sig det politiska samtalet eller det allmännas bästa.

/ HAX

Vad händer nu?

Senaste artiklarna