10232018Huvudnyheter:

MENINGAR OCH REFLEKTIONER OM HUR VI FORMAR VÅR VÄRLD OCH VÅRT VARANDE, I DET STORA OCH DET LILLA, I DET AVLÄGSNA OCH DET NÄRA

Maktambitionerna kväver politiken

Så här i valtider har alla media med självaktning en valkompass. Jag har aldrig varit med om att helt och hållet passa in på ett etablerat parti. Det gäller säkert de flesta.

(Många av de frågor som ställs i valkompasser går för övrigt inte att svara på, eftersom de bygger på systempremisser som gör alla svarsalternativ fel.)

När man står där vid valurnan i september, då förväntas man ta det onda med det goda. Politiken är i dag så allomfattande, lägger sig i så mycket och styr så mycket av människors liv att det finns något att ogilla hos alla partier, för så gott som alla väljare.

Partipolitik handlar inte längre om riktning och visioner, utan om anpasslighet. Så gott som alla partier rör sig mot mitten, av rädsla för att sticka ut på ett sätt som kan ogillas av den ena eller andra demografiska målgruppen.

Till att börja med kan man fundera över hur taktiskt detta egentligen är. Ser man till opinionsmätningarna, då är det istället de partier som sticker ut och faktiskt tycker något om något – V och SD – som går framåt.

För varför skall folk välja att rösta på något parti som inte skiljer sig speciellt mycket från alla de andra?

Här tror jag att demokratin kan vitaliseras om fler partier börjar tala klarspråk. Visst, man kanske gör sig till ovän med en stor del av väljarkåren. Men det är ofta väljare som ändå skulle ha röstat på något annat parti. Däremot är mod, tydlighet, kompetens och konsekvens en ren vitamininjektion för de egna (existerande och presumtiva) sympatisörerna.

Sedan tror jag att politikens makt måste minskas – och föras tillbaka till individen, civilsamhället och marknaden. Istället bör politiken fokusera på sådant som verkligen är viktigt och på de stora linjerna. Då skulle vi kunna få valrörelser som handlar om något större än vem som är bäst på politisk micro management.

Men vad gäller höstens val vet vi ju redan hur det går. Tre-blocks-riksdagen är här för att stanna, i vart fall tills vidare. Om inget dramatiskt inträffar kommer dödläget i riksdagen att fortsätta i minst fyra år till. Vilket på sätt och vis kan vara en bra sak – då det återför makten till riksdagen, där den hör hemma.

Och den upprördhet som omger SD beror nog bara i begränsad omfattning på att partiet är kontroversiellt i sig. Snarare handlar det om att SD blockerar de två gamla politiska blockens maktambitioner.

Med en så här ängslig, principlös och maktfokuserad speluppställning förtjänar inget av de två traditionella blocken egen majoritet. Vilket är precis vad valresultatet kommer att ge uttryck för.

/ HAX

Vad händer nu?

Senaste artiklarna