En sak som irriterar mig svårt är att svenska politiker förhåller sig så nonchalanta och respektlösa till fakta. Och till till logiska resonemang, ekonomiska realiteter, enkla matematiska förhållanden och emellanåt rent av till fysikens lagar.
Om den politiska klassen vill framställa sig som omnipotent, med rätt och förmåga att styra över stort och smått i samhället och i människors liv… Borde då inte värden som fakta vara något de håller högt? Något som borde vara till nytta? Eller anser de sig stå över verklighetens irriterande realiteter?
Ta det här med energipolitiken. Det är naturligtvis bra om vi kan hitta nya sätt att utvinna ren och gratis el från naturkrafterna. Men hur man än vänder och vrider på saken så kommer sol och vind under överskådlig framtid endast att ge oss ett marginellt el-tillskott.
Det är helt enkelt vatten- och kärnkraft som gäller. Speciellt om alla skall åka el-tåg, el-bil och el-cykel i framtiden. Det enda rationella i detta läge är att satsa på ny och säker kärnteknik, inte avveckla den kärnkraft vi redan har. Det är det enda sättet att få ihop ekvationen utan onödiga uppoffringar. Allt annat är önsketänkande.
Eller flyktingsituationen… Här finns en djup spricka mellan de medborgare som begriper sig på enkla ekonomiska förhållanden och det politiska etablissemanget, som i stora delar verkar oroväckande bekymmerslöst. Detta kommer att bli dyrt. Väldigt dyrt. Vi måste på något sätt hantera saken.
Detta inte minst då hela den generella välfärdsstaten fungerar som ett pyramidspel, där det inte räcker med att få fler deltagare – de måste betala för sig också. Att anklaga alla som oroas av dessa realiteter för att vara rasister är inget annat än oförskämt.
Landets havererade drogpolitik förtjänar också att nämnas. Den har medfört i stort sett samma oönskade och våldsamma konsekvenser som alkoholförbudet i USA på 1920-talet. Vilket inte är en slump. Det hade gått att förutse och att undvika.
40 års svensk drogpolitik har dessutom lett till den näst högsta drogrelaterade dödligheten i EU. I Portugal – som löste sina drogproblem genom att avkriminalisera innehav för personligt bruk samt harm reduction – är drogdöden en femtedel jämfört med i Sverige. Vilket är siffror som våra politiker inte tycks kunna förhålla sig till.
Dessutom torde polisen ha vettigare saker att göra än att jaga människor som bara brukar droger, utan att för den sakens skull störa någon annan.
Sjukvården, skolan och bostäderna är andra områden som verkar vara i stort behov av rationell logik.
Dessutom späds förnuftet ut med postmodernism med en agenda (vilket är en absurditet i sig), nya kvasivetenskapliga påfund som etnomatematik (en rysare) och identitetspolitik. Det må vara en sak att folk kan tycka eller tro att verkligheten är något annat än den faktiskt är. Men som strategi för att bygga ett fungerande samhälle är sådant direkt olämpligt.
Fakta, logik och förnuft säger si. Politikerna säger så. Men världens enda feministiska regering har säkert annat än verkligheten att tänka på när den vill etablera Sverige som en moralisk stormakt i världen.
Borgerligheten är marginellt bättre, men är dödligt skadad av att ha internaliserat och normaliserat årtionden av verklighetsfrånvänd rödgrön problemformulering. (Saker man kritiserade för att de var orimliga och fel när de infördes, de har Alliansen med tiden lärt sig att leva med – istället för att enträget fortsätta motståndet mot allt som är fel.)
Dessutom kan man rent allmänt anta att de som engagerar sig för att infoga ett helt folk under en eller annan doktrin har svårt att ta till sig information som inte passar deras syfte. Det ligger liksom i sakens natur. Verkligheten är som regel deras fiender.
Så det blir som det blir… Vänsterpartister som tycker att man kan driva elbilar genom att sätta vindsnurror på deras tak. EU som tror att vi kan spara energi genom att sänka effekten på vattenkokare. Våra politiker befinner sig helt enkelt inte i verkligheten längre.
/ HAX
