09212018Huvudnyheter:

MENINGAR OCH REFLEKTIONER OM HUR VI FORMAR VÅR VÄRLD OCH VÅRT VARANDE, I DET STORA OCH DET LILLA, I DET AVLÄGSNA OCH DET NÄRA

Den svenska demokratins yttersta dagar?

Nej, detta är inte demokratins kris. Detta ÄR demokrati. Det vill säga ett rimligt irriterat folk som säger sin mening.

Sedan kan man förstås ha åsikter om vad folket tycker och om att nämnda folk ofta har en förenklad bild av verkligheten (som rätt och fel, sant eller falskt). Men nu är det folket som bestämmer. Det är så demokrati fungerar.

Det är nu de gamla partierna bör drabbas av insikten att någon annan faktiskt kan komma till makten. Om de inte sköter sig. Vilket de inte gör.

Flyktingfrågan är naturligtvis en stor grej. Men det här handlar om något mer och större. Folk har helt enkelt fått nog av den politiska elit som tar deras pengar och samtidigt kraschlandar statens kärnverksamhet. Nu måste man rösta på någon annan.

Eller, om man vill vara lite putslustig: Nu har det politiska etablissemanget ställt till det så förbannat att folket röstar på nazisterna.

Vilket leder mig till Alternativ för Sverige. Överallt hör jag att de bubblar i opinionen, även om jag inte tycker mig ha sett något speciellt märkvärdigt i undersökningarna. Man skall kanske inte tro att de kommer att komma in i riksdagen. Men får de 2,5%, då får de partistöd. Och kommer de över 1% får de gratis utlagda valsedlar i alla vallokaler vid nästa riksdagsval. Räkna i så fall med demokrati-moralpanik-utbrott.

[Edit: Den Yougov-undersökning som kom senare på eftermiddagen antyder att det nog ändå kan bli rätt spännande. Övriga partier utom Fi ligger där på 4,8%. Länk»]

Socialdemokraternas opinionssiffror är redan urusla, men kan ändå komma att sjunka ihop som en citronsufflé nu när väljarna är på väg att öppna den politiska ugnsluckan. Rimligen bör soffan vara ett minst lika stort problem för S som vad fronten mot SD är. Vanligt folk ids liksom inte vara med i denna charad längre.

Som sossarna ljuger nu för tiden är det bara en tidsfråga innan ballongen spricker. »Urstark tillväxt« sa finansministern. »Tillväxten är urstark« repeterade lydigt svensk elitmedia. Ingen ställde ens frågan om att det där kan väl ändå inte vara per capita? Vilket det inte var. Vilket, enkelt uttryckt är en tickande ekonomisk bomb.

Vissa stunder kan jag tycka att det inte vore mer än rätt om sossarna fick sitta kvar och ta hand om resultatet av hundra år av klåfingrigt utopibygge.

Och om man tycker att det är snurrigt nu innan valet, vänta då bara till efter.

Det kommer fortfarande inte att gå att styra landet på ett någorlunda rimligt sätt utan någon form av direkt eller indirekt stöd från SD. Så är det bara. Do the math. Man kan tycka att det inte borde vara så. Men det blir ingen gladare av. Ibland måste man inse att vissa problem faktiskt inte har någon bra lösning.

Vänstern kommer i så fall att gå bananas. Nu har de lärt sig från det amerikanska presidentvalet hur man larmar och gör sig till ifall folket röstar fel. Vilket förvisso kan vara en rimlig reaktion om Trump och Åkesson verkligen är nazister. Men det tror jag faktiskt inte att de är. (Jag har goda skäl att ogilla dem ändå.)

Media kommer att gå bananas. Den lilla sans, saklighet och yrkesstolthet som trots allt finns kvar kommer att blåsas bort av något slags gigantiskt indignationsnummer. Då kommer vi att få se vad »agenda-driven« journalistik verkligen går för.

Kultureliten kommer att gå bananas. En del vänsterprofiler kan mycket väl komma att ifrågasätta hela konceptet med att försöka införa socialism med fredliga och demokratiska medel. Eftersom folket aldrig tycks förstå sitt eget bästa och röstar fel. (När jag tänker efter tror jag att en liknande skepsis mot det demokratiska systemet faktiskt kommer att göra sig synlig på flera håll, när vallokalerna har stängt.)

»Det känns som en statskupp!« utbrast Marita Ulvskog (S) redan när borgarna vann valet 1976. Sedan dess har vänsterns retorik knappast förbättrats.

Tänk då vad som kan hända om SD skulle bli största parti. Talmansvalet ett politiskt drängslagsmål. Åkesson först ut i partiledardebatterna. En världsbild som krossas i direktsändning. Hela vänstern kommer att självantända av pur ursinne. Det är nästan så att det vore intressant att se. Men bara nästan.

Ja, ja… Det är ju så här det blir när man låter folket lägga sig i. Vilket, i det stora hela, nog ändå är en bra sak.

/ HAX

P.S.

Då det är slutspurt inför valet kan jag passa på att nämna att även jag kandiderar till riksdagen. För ett litet parti som vill att staten i möjligaste mån skall lämna folk ifred och att människor bör få göra som de vill, så länge de inte tvingar, hotar eller skadar någon annan. Henrik Alexandersson, kandidat nr 2 på »Klassiskt liberala partiets« lista – ifall någon skulle lockas av konceptet.

Vad händer nu?

Senaste artiklarna