I stort sett har inget förändrats. Men det råder ändå politiskt kaos. Locket har flugit av tryckkokaren.
Vanligt folk märker nog mest bara av överhetens kris genom att den stör nyhetsflödet och tv-tablån. När den härskande klassen drar kniv mot sig själv, då vänder folket diskret blicken åt andra hållet.
Likväl snurrar det. Till exempel pågår en dragkamp mellan media och de politiska partierna om att göra vad som egentligen är talmannens jobb. Ygeman ser mer än vanligt lömsk ut. Tidningarna har krigsrubriker. Göran Persson torgför en M+KD-regering, för nationens bästa.
Fast… jag tror att Göran Persson faktiskt är inne på något. Här är en hypotetisk tankekedja.
Först går Alliansen till riksdagen med en fyrklöver-regering. Utan att ha frågat Åkesson om lov. Vilket egentligen är ett test för att ta pulsen på socialdemokraterna. Men först, SD måste stå fast vid sitt hot och röstar nej till en Alliansregering. Hur skall Löfven då göra? Fälla en Alliansregering tillsammans med SD? Eller ändå inte kunna stoppa nästa försök, när M och SD har snackat ihop sig?
Men sossarna kan helt enkelt inte släppa fram en borgerlig regering. Så S biter i det sura äpplet och röstar med SD för att stoppa denna regering.
Sedan går det en tid. Möjligen kommer riksdagen att hinna rösta ner något annat under tiden. Men så småningom går det upp för folk. En M+KD-regering kan faktiskt flyga. Om den får stöd av C+L. Och sossarnas synnerligen tjuriga passiva stöd. (De kommer ju ändå att fortsätta ha en viss makt i riksdagen.) Hokus-pokus, så är SD neutraliserade – och kanske ändå inte helt missnöjda. Ingen har behövt svika några löften. Alla är glada och S får lite ledigt för att ägna sig åt existentiella, inre tankar.
En fördel med detta scenario är att det återför makten till riksdagen.
Ju mandatmässigt svagare regering, ju mindre otyg kan den ställa till med på egen hand. Men ändå ta tag i de där stora framtidsfrågorna. Tillsammans med andra. Styra genom dialog med riksdagen, inte genom order. Sy ihop saker. Prestigelöst ta sig an en del politiska surdegar som borde varit hanterade för länge sedan. Återupprätta statens kärnverksamhet med krav på kompetens och ansvar.
Ju mer jag tänker på idén, ju mer tilltalande blir den. För landets bästa.
Med tanke på vilka strålande människor Ulf Kristersson omger sig med är jag rätt säker på att de utforskar denna möjlighet. Det finns tecken. Jag kan till och med tänka mig att det där med att återföra makt till riksdagen är ett underförstått syfte. Gamla goda moderater, typ.
Så skulle vi kunna få en politisk kulturrevolution, på ett bra sätt. Så skulle vi kunna ge demokratin en vitamininjektion. På så sätt skulle politikens roll i samhället bli en liten aning rimligare.
Vi kan bli ett nästan normalt demokratiskt land igen. Vore inte det en skojig idé?
/ HAX
