11212018Huvudnyheter:

MENINGAR OCH REFLEKTIONER OM HUR VI FORMAR VÅR VÄRLD OCH VÅRT VARANDE, I DET STORA OCH DET LILLA, I DET AVLÄGSNA OCH DET NÄRA

SVT hör inte hemma i vårt land

Sveriges Televisions politiske chef Jan Helin har tänkt. Och han har kommit fram till att det var fel av statstelevisionen att ta avstånd från Jimmie Åkesson i direkt anslutning till valrörelsens avslutande partiledardebatt.

Men tro inte att denna självrannsakan beror på att han insett att statens egen tv bör stå partipolitiskt obunden. Inte heller att det ser illa ut att blanda sig i den politiska argumentationen mitt i en valrörelses brinnande slutskede.

Helin menar att tillrättavisningen av Åkesson blev obegriplig. Vilket i och för sig är korrekt. Men vad Helin syftar på är att det för alla de tittare som inte är bekanta med public services demokratiparagraf, så går tilltaget inte att förstå.

Helins problem är alltså inte att SVT örfilade Åkesson – utan att folket inte förstår varför och därför inte heller kan förstå att det var Rätt.

Den så kallade demokratiparagrafen i sändningstillståndet säger »…programverksamheten som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.«

Helin tycks mena att man inte har något alternativ annat än att reagera mot politiska uttalanden som man finner förkastliga, men att man nu skall börja göra det på ett annat sätt. I tv-nytt antydde han att detta kanske mer måste bakas in i en bredare kontext.

Vilket jag nog menar att SVT har sysslat med ända sedan 1968.

Eller inte. Särskilt mycket intressant för att värna »det demokratiska statsskickets grundidéer« har jag faktiskt inte sett. Och hur SVT bidrar till »den enskilda människans frihet och värdighet« är höljt i dunkel.

Men så var det ju det där med »alla människors lika värde«. Visst går det, med lite god vilja, att förstå ungefär vad som avses. Ändå betyder det i bästa fall inget konkret. Alternativt att människor har ett varierbart värde (hur man nu skall mäta det) och att detta värde skall justeras till att vara lika för alla.

Socialister är alltid så förtjusta i att mäta folk, för att sedan noga understryka att de varierande resultaten bevisar att människor är lika och att en storlek passar alla.

Men, till saken. Be någon jämföra värdet av lilla rara mormor och Rakhmat Akilov. Väldigt få kommer att säga att de personligen tillerkänner båda lika värde. (Även om det kanske vore en storsint gest.) Helt enkelt eftersom vad individen tillmäter värde är något personligt och subjektivt.

Det blir på något sätt krångligt att upprätthålla en princip som man inte riktigt vet vad den är – och som är svår eller omöjlig att objektivt observera.

(Själv skulle jag säga att människor får vara som de vill – och att jag skapar mig min uppfattning om dem och deras karaktär utifrån deras handlingar. Oavsett vilka de är. Men jag är ju sådan libertarian, så det räknas kanske inte.)

Rimligare än värde vore att tala om att upprätthålla människors lika rättigheter. Detta är observerbart och konkret. Men tydligen väldigt kontroversiellt, eftersom lagstiftningen ständigt styr iväg åt annat håll.

Jag tror att public service har en moralisk målsättning inbyggd i sin demokratiparagraf som dels skapar allmän förvirring genom att vara diffus – dels tas som intäkt för att det är OK att radion och tv:n är vänsterns lekstuga.

Och nu vill alltså Helin att det skall bli mer av den varan i statsmedia.

För övrigt noterar jag att Sveriges Radio söker en ny kulturchef.

»Tillsammans med två programchefer driver du det publicistiska arbetet på alla plattformar och skapar förutsättningar för agendasättande journalistik med hög kvalitet« kan man läsa i platsannonsen. [Länk»]

Där står det svart på vitt. Agendasättande. Inte att rapportera om verkligheten och om vad som sker – utan att forma den. Gissa till vad?

/ HAX

Vad händer nu?

Senaste artiklarna