01192019Huvudnyheter:

MENINGAR OCH REFLEKTIONER OM HUR VI FORMAR VÅR VÄRLD OCH VÅRT VARANDE, I DET STORA OCH DET LILLA, I DET AVLÄGSNA OCH DET NÄRA

Nedräkning mot extraval

Riksdagen har nu två omröstningar om statsminister kvar. Fungerar inte det blir det extraval framåt vårkanten.

Som opinionsläget ser ut just nu skulle både L och MP leva farligt om väljarna sänds till valurnorna igen. S skulle då förmodligen gå fram. Och SD kan bli landets näst största parti.

Vilket i så fall innebär en öppning för Stefan Löfven. Om vänsterblocket blir tydligt större än de borgerliga och SD det största oppositionspartiet – då har borgerligheten ingen chans att ta makten.

Det är en sak med en borgerlig regering (i en eller annan form) som accepteras av SD. Men en borgerlig regering i SD:s skugga är i princip otänkbar.

Mycket tyder på att S har insett detta. Allt de behöver göra är att vänta, ducka och sedan återta makten – om än i minoritet.

Men dit är det som sagt två riksdagsvoteringar kvar. Och fortfarande är den enda regering som är möjlig under rådande förhållanden en som består av M+KD. Men det vägrar som bekant C och L att gå med på.

Liberalerna tycks i vart fall delvis ha drabbats av eftertankens kranka blekhet. Men Centern fortsätter att driva sin omöjliga och oresonliga linje.

Skall det bli så att mittenpartierna schabblar bort möjligheterna till en borgerlig regering? Det skulle kanske inte förvåna någon. De är notoriskt opålitliga och oförutsägbara. Och uppenbarligen är den borgerliga regering de talade sig varma för i valrörelsen inte så viktig längre.

Naturligtvis kommer SD inte att kunna styra och ställa över en M+KD-regering. Dels för att dessa partiers företrädare inte skulle acceptera det. Dels för att en minoritetsregering redan från början kommer att vara medveten om att den inte alltid kan få riksdagen med sig. Den får helt enkelt göra så gott den kan. Vilket – om den ägnar sig åt sakpolitik – ändå kan vara en hel del.

Samtidigt haltar logiken hos C och L. De två mittenpartierna har själva suttit i regering i fyra år med SD:s tysta välsignelse. De har röstat bort ministären Löfven tillsammans med SD. Och sedan röstat nej till honom en gång till – tillsammans med SD. Så de moraliska brösttonerna klingar falskt. Lööf och Björklund är redan befläckade.

Allt C och L lyckas åstadkomma är att öka SD:s stöd i opinionen och partiets reella makt. Vilket knappast ökar möjligheterna för att vi skall få en borgerlig regering som driver borgerlig politik.

Nu är frågan vem riksdagen skall rösta om nästa gång. Varför inte Annie Lööf? Så att hon kan få smaka sin egen medicin.

Såväl Kristersson som Löfven lär vilja vänta med att bli prövade igen till den fjärde – och sista – statsministervoteringen, om positionerna fortsätter vara låsta på samma sätt som nu. Hotet om ett extraval är det enda kort som ännu inte är i spel. I vart fall inte på allvar.

Eller så gör man pinan kort och släpper fram en M+KD-regering. Nu, direkt.

Det måste rimligen vara bättre med en borgerlig regering som driver borgerlig politik än en rödgrön regering som ställer i utsikt att göra det. Hur man ens kan tro att S verkligen skulle ge upp – och göra helt om i – ett antal av sina hjärtefrågor är obegripligt. Ett sådant avtal skulle inte vara värt något. Sossarna är tillräckligt skamlösa för att kunna lova precis vad som helst, som de sedan kan begrava i utredningar och förhala i evighet.

Då är det faktiskt bättre att låta S sitta kvar som vingklippt övergångsregering – och låta den politiska makten ligga hos riksdagen i alla sakfrågor.

/ HAX

Vad händer nu?

Senaste artiklarna