03222019Huvudnyheter:

MENINGAR OCH REFLEKTIONER OM HUR VI FORMAR VÅR VÄRLD OCH VÅRT VARANDE, I DET STORA OCH DET LILLA, I DET AVLÄGSNA OCH DET NÄRA

Mumintrollet dödade Moderaterna

Jag såg Fredrik Reinfeldt på svenska tv-nyheterna igår. Den kanaljen.

Nu måste jag direkt deklarera att jag alltid har varnat för Fredrik Reinfeldt. Hela tiden. Ända sedan ungdomsförbundet, där han trängde bort den kanske mest begåvade och ideologiskt medvetna generation förbundet någonsin har haft. Det vill säga de människor som egentligen borde styra Moderaterna idag. (Att Ulf Kristersson trots det är partiledare är bara en ironisk twist. Han är nog tyglad nu för tiden. Tyvärr.)

Snabbspolning fram till valnatten 2014. Då stod jag på en efterfest till valvakan och lyssnade till druckna moderata partitfunktionärer som ursinnigt förbannade sin partiledares fega flykt ut bakvägen. Jag kan inte säga att jag var förvånad.

Enligt Anita Kratz bok »Reinfeldt – ensamvargen« finns det två saker som den förre moderatledaren och statsministern tycker särskilt illa om. Det ena är den civila olydnad som när tiden begav sig omgärdade svartklubben Tritnaha, Frihetsfronten och Fria Moderata Studentföreningen i Stockholm. Vilket är en miljö där jag stolt kan säga att jag medverkat. Det andra Reinfeldt sägs ogilla är den oreda som aktivister på nätet ställer till med. Som i FRA-frågan. Även där stod vi på olika sidor om barrikaderna.

Så, nej. Jag gillar inte Fredrik Reinfeldt.

Och nu står han i tv, som ordförande för något slags av försäkringsbranschen betald »Trygghetskommission«. Han klagar över den bristande ordningen i landet. Låt mig då bara påpeka att det tycks ha varit under hans regering som man drog igång den uppenbart huvudlösa omorganisationen av polisen. Plus att han under stor del av vår närtid faktiskt haft det yttersta politiska ansvaret för att det skall finnas just en fungerande polisiär verksamhet. Det hela förefaller mig en smula skamlöst.

För att närma sig elefanten i rummet, så överreagerade Reinfeldt i tidernas begynnelse på att SD bubblade i opinionen. Den förda politiken startade en orsakskedja som lett fram till… det här. Ett parlament i baklås och SD som ett av de tre stora partierna. Prosit! Plus naturligtvis uppenbara integrationssvårigheter för många nyanlända och därtill kopplade kostnader och problem. Och en hel del ängslig godhetsnoja – utan vare sig rimlighet, ansvarstagande eller eftertanke.

Eller ta ompositioneringen av Moderaterna mot mitten. Ta ett gummiband. Sträck ut det och fäst tre gem. Ett på höger sida, ett på vänster sida och ett i mitten. Observera sedan vad som händer om man släpper av högerflanken mot mitten. Även mitten förflyttas då. Åt vänster. Fredrik Reinfeldt omintetgjorde på så sätt årtionden av modig borgerlig opinionsbildning och idétradition.

Och nu vet de nygamla Moderaterna inte längre vad de skall tycka och varför – eftersom de ideologiska liberala och konservativa idealen i partiet rensades ut. Medvetet. Av Fredrik Reinfeldt. Han använde till och med termer som att »vädra ut« i partiet. Allt som återstår är ett planlöst och idélöst utövande av det politiska hantverket, med oklart syfte.

Jag menar, det är ju inte som att någon i Moderaterna verkar brinna för något? Och jag antar att entusiasmen över Alliansen, som projekt, har svalnat en smula? Moderaternas försäljningsargument tycks sorgligt ha krympt ner till att de inte är sossarna.

Och allt är Fredrik Reinfeldts fel!

/ HAX

Vad händer nu?

Senaste artiklarna