02172019Huvudnyheter:

MENINGAR OCH REFLEKTIONER OM HUR VI FORMAR VÅR VÄRLD OCH VÅRT VARANDE, I DET STORA OCH DET LILLA, I DET AVLÄGSNA OCH DET NÄRA

När den stora staten blir sin egen värsta fiende

Om vi för diskussionens skull utgår från att dagens svenska högskattesamhälle, generella välfärdsstat och politiserade beslutsfattande är något slags permanent normaltillstånd – då finns ändå skäl till oro för detta systems framtid och hållbarhet.

På något sätt känns det ironiskt att jag som vill ha en minimal stat skall behöva påpeka det, men även det allomslutande Sossesverige som sådant är misskött och förstelnat. Saker och ting skulle kunna skötas betydligt bättre.

Jag har en stark känsla av att mycket av förvaltning och lagstiftning har lämnats vind för våg, utan att anpassas till en föränderlig värld och dess nya förutsättningar. Det är som om man tror att allt sköter sig självt, så fort man lagt saker och ting under statens kontroll. Vilket är fel. Det är bara början. Det hårda, svåra och ständiga arbetet är att vårda sin trädgård.

Att saker och ting fungerar bättre, är stabilare och framåtskridande om det sköts av civilsamhället och marknaden är en sak. Men om vi istället, som i Sverige, underställer allt mer av mänsklig verksamhet politisk kontroll och centralstyrning – då duger det inte att vila på sina lagrar. Verksamheten måste fungera. Detta inte minst eftersom folket inte längre har några alternativ att välja mellan, när staten tagit över.

Det är som om den politiska makten släppt den kontroll den själv tillskansat sig – för att istället ägna sig åt genusfrågor, identitetspolitik, politisk omskolning av folket, moralisk självförhävelse och ideologiskt tingeltangel. Vilket leder till att samhällelig offentlig kärnverksamhet förfaller.

Den centralstyrda politiska staten saknar inte bara kompetens utan även intresse för sådant som är viktigt. Och i den politiska staten finns inget utrymme för den kunskap och kompetens som spontant kommer att verka i ett fritt samhälle. Konsekvensen är att saker och ting blir sämre än de skulle kunna vara. Helt i onödan.

Detta är inget att förvånas över. Historien är fylld av varnande exempel.

Som jag påpekat tidigare: Makten mister sin legitimitet om den förlorar sin allmännyttiga funktion.

Sedan kan det gå snabbt. I Frankrike har president Macron fortfarande något förvånat i blicken efter att de gula västarna tagit över gatorna. Runt om i Europa är populister på frammarsch – inte för att de har någon rimlig plan, utan bara för att de inte är den sittande eliten. Behöver jag nämna president Trump? Till och med Vladimir Putin tycks vara orolig över att det mullrar allt mer i folkets djupa led. Det är som något slags skälvning som sprider sig.

En teori är att monolitiska, centralstyrda system blir som en tryckkokare när de inte fungerar. Detta till skillnad från fria samhällen – där olika alternativ kan prövas mot varandra, erfarenhet tillvaratas och fungerande strukturer uppstår spontant. Där människor har möjlighet att välja och makt över sina egna liv.

Vi lever i intressanta tider.

/ HAX

Vad händer nu?

Senaste artiklarna