Att Sverige är ett märkligt land är inget nytt. Men jämfört med förr är vårt land idag besynnerligt på ett annat sätt, i sak. Ändå finns det något i grunden, som går igen. Något slags överideologi.
Det Sverige jag växte upp i var absurt. På område efter område fanns tröga och kundfientliga statliga monopol. Den som anslöt en trådlös telefon till telenätet kunde bli åtalad. Det var förbjudet att ta ut mer än 10.000 kr i kontanter ur landet. Det statliga etermediemonopolet var totalt. Den som ville ge uttryck för sin åsikt var som regel hänvisad till medias grindvakter och deras goda vilja. Detta för att nu bara ta några exempel.
I dag har vi andra problem. Men det finns som sagt något i grunden som är konstigt med vårt land.
En ledtråd kan man få i en bok om Sverige från 70-talet: »The New Totalitarians«, på svenska »Det blinda Sverige« – skriven av författaren och The Observers gamle Skandinavien-korrespondent Roland Huntford.
Bokens engelskspråkiga Wikipedia-sida är här till bättre ledning än den svenska:
»The New Totalitarians is a 1971 book by British author Roland Huntford. Huntford analyzes the political and social climate of early 1970s Sweden, and argues that it resembles a benevolent totalitarian state in the mould of Aldous Huxley’s Brave New World. The main thesis was that the Swedish government relied less upon the violence and intimidation of the old totalitarians than upon sly persuasion and soft manipulation in order to achieve its goals. The influence of the state and official ideology were the most visible in the most private of matters, where little or no consciously “political” control had stretched before.«
Vi som blev intresserade av politik på 70-talet känner igen beskrivningen. Och jag tycker att den i stora delar står sig idag. Galenskaperna har historiska rötter. Ännu ett citat…
»At the time, Sweden was a nation under the yoke of the Social Democratic Party of Sweden, which had ruled the country’s government for over 40 years. Huntford argues that this had led to the complete dominance of socialist thought at all levels of the government, including the bureaucracy and the judiciary, which were all controlled by a powerful interconnecting network of Social Democratic labour unions, lobby groups, and partisan organizations. He also points to the fact that these networks made it very difficult for non-socialists to achieve any position of real power in Sweden, but noted that few Swedes seemed to view this massive politicization of their state with any concern.«
Här finns rötterna till mycket av det som är problem idag. Till exempel den bristfälliga maktdelningen i vårt land. Synen på juridiken som politiskt medel. De korporativa tendenserna. Det S-märkta politisk-byråkratiska kotteriet. Sossefieringen av hela det politiska och offentliga livet. Ödeläggelsen av civilsamhället. Tendensen att sätta politiska dogmer framför verklighet. Åsiktskorridoren.
Skillnaden är att idag finns det fler, öppna kommunikationskanaler. Etermediemonopolet är brutet, även om Public Service fortfarande dominerar. På internet kan vem som helst publicera sig, utan att först fråga någon om lov. Genom sociala nätverk på nätet sprids information – och där förs en livlig debatt, granskas överhetens påståenden och uttrycks alternativa åsikter.
Idag har nya problem tillkommit. Offentlig samhällelig kärnverksamhet har förfallit. Migrationen har ställt mycket på huvudet. Geo-politiken har förändrats, men uppvisar samtidigt kända drag från Kalla Kriget.
Samtidigt kan man se postmodernismens och identitetspolitiken ideologiska rötter i det som var, på 70-talet.
En tes – värd att följa upp – är att dagens samhällsproblem är en konsekvens av ett långvarigt och konsekvent socialdemokratiskt projekt. Ett projekt som fortgått oavsett vilket slags regering vi har haft.
Vad som är nytt är det fria flöde av information som internet givit oss. Det ingick inte i den stora planen. Och det ogillas uppenbarligen av den politiska överheten.
I övrigt gäller att allt är nytt, men att inget har förändrats.
/ HAX
