11112019Huvudnyheter:

MENINGAR OCH REFLEKTIONER OM HUR VI FORMAR VÅR VÄRLD OCH VÅRT VARANDE, I DET STORA OCH DET LILLA, I DET AVLÄGSNA OCH DET NÄRA

I väntan på nya och bättre media

BBC:s politiske tungviktare Andrew Neil konstaterade nyligen torrt att oberoende media måste hålla så hög kvalitet och vara så bra att människor frivilligt är beredda betala för att få tillgång till dem.

Vilket står i kontrast till svensk »skattefinansierad« public service. Som lägger stora pengar på reklamfilmer för att motivera sin egen existens. Och som – på fullt allvar – hävdar sig vara Sanningens riddarvakt i en värld av falska nyheter och angrepp på sverigebilden. Så sovjetiskt.

Och i kontrast till de europeiska tidningsutgivare som drabbats av vanföreställningen att den som har en publikation på nätet skall kunna kräva ekonomisk ersättning av externa aktörer som länkar TILL sidan ifråga. Men eftersom verkligheten inte fungerar på det sättet kommer äventyret med den så kallade länkskatten bara att sluta med att branschen gräver ner sig i ett ännu djupare hål.

Såväl tidningar som strömningstjänster är idag fastlåsta vid prenumerationsmodeller som är sina egna värsta fiender. Å ena sidan är det varmt och skönt med en någorlunda fast prenumerantstock. Å andra sidan är det väldigt få som kan tänka sig att prenumerera bara för att få tillgång till någon enstaka text, artikel eller film. Att det inte finns ett ekosystem för att även kunna köpa »lösnummer« är en gåta.

Youtube har en annan intressant affärsmodell. De tillhandahåller en plattform för videokreatörer som får vara med och dela på plattformens annonsintäkter, baserat på antal visningar. Det finns försök att applicera denna modell på nyhetsartiklar, reportage och analyser i skriven form. Vilket vanligtvis slutar med att många skribenter inte får så bra betalt som de tänkt sig. Men då är de väl, med Andrew Neils ord, inte tillräckligt bra.

Den som inte bara skapar ett Youtube för text – utan även får projektet att lyfta och få genomslag – borde vara både sin egen och andras framgång på spåren. Podcasts och vloggar i all ära (jag småfuskar själv med sådant) så är text mer tillgänglig, mer överskådlig och mer sökbar än det talade ordet. Vilket ger text en speciell tyngd och hållbarhet över tid.

Det är svårt att sia om vart vi är på väg. Många tidningar kommer säkert att försvinna. Några kanske skärper sig, till att bli tillräckligt bra. Nya nischpublikationer uppstår lite då och då. Stora mediehus och sociala media kommer att hitta nya samarbetsformer. Och en del nya aktörer – vars upplägg och affärsmodeller vi inte ens känner till att vi inte känner till – kommer att etablera sig.

I en uppkopplad värld går det att skapa nytt utan gammelmedias höga overheadkostnader. Istället handlar det om att vara tillräckligt bra. Och om att inse att all kommunikation sker på mottagarens villkor.

Vilket i någon mening bör ligga inom räckhåll för den som verkligen vill försöka.

/ HAX

Vad händer nu?

Senaste artiklarna