01262020Huvudnyheter:

MENINGAR OCH REFLEKTIONER OM HUR VI FORMAR VÅR VÄRLD OCH VÅRT VARANDE, I DET STORA OCH DET LILLA, I DET AVLÄGSNA OCH DET NÄRA

Gör Gunnar Hökmark till högerns statsministerkandidat!

Inget livar upp en julhelg som en god regeringskris.

Jag antar att regeringen gör upp i sakfrågan med M&KD. Eller med Centern. Det lustiga är att det inte alls är sakfrågan det handlar om. Den stackars arbetsmarknadsministern är ett bondeoffer. Hon råkade bara komma i vägen.

Detta handlar om tektoniska skiftningar i politiken. Om att opinionen skiftar, samtidigt som det parlamentariska läget är låst. Här uppstår något slags spänning. Den samlade oppositionen får då mod att påminna om att den finns och att den kan förväntas växa. Politiken har plötsligt tillförts lite dynamik – av Jonas Sjöstedt. Igen.

Om man odramatiskt betraktar möjligheten till en högerregering, så är en sådan inte helt otrolig. Speciellt inte om något eller några av småpartierna skulle trilla ur riksdagen. Antag att M+KD+SD får majoritet i allmänna val…

Notera: Detta är inget »konservativt block«. Detta är en Högerregering. Som vill styra upp, så att landet fungerar, i medborgarnas tjänst igen.

Om det här skall flyga, då måste det bli en M&KD-regering som släpps fram av SD. Således inget samarbete. SD måste behandlas som vilket annat riksdagsparti som helst. Och eventuella politiska krav för stöd från SD:s sida måste framföras och debatteras offentligt. Så att man inte kan göra upp om något i skumrasket. Öppen ridå, inför media och hela folket. Det är det enda möjliga.

Sedan får vi en minoritetsregering med SD:s passiva stöd. En regering som i övrigt inte behöver luta sig mot just SD. Den kan mycket väl göra upp med Socialdemokraterna, till exempel om att driva kärnkraften vidare. Eller att pausa invandringen. Vilket absurt nog är vad 73% av riksdagen egentligen vill redan idag.

Problemet med våra politiker är att de i allmänhet är inkompetenta. På olika sätt. Det är något med maktens oförmåga till inlärning och ovilja till förändring. Samt att politik har blivit ett jobb, inte ett kall. Att makten blivit viktigare än uppgiften.

Trots allt hoppas jag att det finns något slags ideologisk kärna kvar inom borgerligheten. Det hela är enkelt. Socialister vill centralisera makt och bestämma över folk. Borgerliga vill låta civilsamhället ta hand om så mycket som möjligt – frivilligt, spontant och kompetent! Att vara borgerlig är att lämna tillbaka makt till medborgarna och att sätta individen, hennes frihet och hennes rättigheter i centrum. Samt att noga hushålla med statskassan.

Så länge den insikten finns i borgerligheten, så länge finns det hopp.

Sedan bör man vara brutalt uppriktig och säga som det är. Total transparens. Folk är ändå inte dummare än de fattar om man försöker ljuga för dem. Men säger man som det är ökar man möjligheten att få dem med på tåget – eller i vart fall att förstå varför saker och ting är som de är.

Så en högerregering kanske kan flyga. Men var i så fall beredd på att vänstern kommer att gå fullständigt bananas. Socialisterna är inte beredda att acceptera en icke-socialistisk samhällsutveckling. Och även om en M&KD-regering oftare kommer att rösta med S än med SD, så lär vänstern och media brunsmeta den vad den än gör. Men det får man kanske leva med.

Det känns som att det är dags att sätta bollen i rullning. Hur fixar man ett extraval?

Gunnar Hökmark? Jo, jag tror mig kunna gå i god för att han är äkta vara. Även om han inte har rätt om allt är han demokratiskt pålitlig och intellektuellt hederlig. Han har den erfarenhet och klass som krävs. Han skulle bli en utmärkt statsminister.

/ HAX

Vad händer nu?

Senaste artiklarna