På årets näst sista dag stängdes en av Ringhals fullt fungerande kärnkraftsreaktorer av i förtid. Vilket är ett slöseri av närmast kriminella proportioner.
Men det handlar inte bara om våra gemensamma resurser. En aspekt är att kärnkraft är CO2-fri energi, om man tycker att det är viktigt. En annan aspekt är att framtidens energilösningar lär komma att kräva elektricitet i en skala som – i vart fall tills vidare – kommer att kräva mer kärnkraft.
Nu är jag inte naturvetare eller ingenjör. Men man kan försöka läsa på och söka information. Så ni får ursäkta om jag missar några facktermer eller om jag fått någon detalj fel. Men låt mig måla med bred pensel.
Problemet med sol- och vindkraft är som bekant att solen inte alltid skiner och att det inte alltid blåser. Kanske kan man komma runt detta problem med ny batteriteknik. Kanske med så kallad power-to-gas-teknik.
Men den mängd solcellsparker och vindkraftverk som kommer att krävas är ändå närmast grotesk. Dels för att vi kommer att behöva mer el till elbilar, industrin, hushållen, järnvägarna och allt annat som förväntas gå på el i framtiden. Dels för att en del av framtidens bredare energilösningar också kan komma att kräva mer el.
Konceptet power-to-gas innebär i grunden att man med el, genom elektrolys omvandlar vatten till vätgas och syre. Vätgasen kan användas direkt eller omvandlas till metangas eller så kallad »elektro-diesel« i processer som binder koldioxid (CO2) – som ju står i centrum för hela den uppskruvade klimatdebatten. (Notera att vi alltså kan binda och använda CO2 som en resurs.)
Gas och drivmedel som framställs i power-to-gas-processer kan sedan användas på många olika sätt. Man kan använda dem för att producera ny el, för att värma hus eller som drivmedel för fordon. (Vilket i vissa modeller kan utnyttja befintlig infrastruktur som bensinstationer för distribution – och i princip användas i vanliga förbränningsmotorer i vanliga bilar.)
Problemet är främst energiförluster mellan de olika stegen. I vart fall än så länge, även om den tekniska utvecklingen går snabbt framåt. Men om vi har så gott som obegränsad tillgång till elektricitet behöver detta inte vara något egentligt problem. Och det spelar i sammanhanget inte någon roll för processen varifrån elen kommer.
Men saken är likafullt att det kommer att krävas mycket el. Betydligt mer än idag. Och mer än vad som kan produceras hur mycket vi än satsar på så kallad förnybar elproduktion.
Därför behöver vi mer kärnkraft, inte mindre. Istället för att lägga ner kärnkraftverk behöver vi satsa på den effektivare och ännu säkrare fjärde generationens reaktorer.
Men kärnkraftsavfallet, som behöver lagras i hundratusentals år, då? Tänk om det fanns en maskin för att göra sig av med det existerande radioaktiva avfallet.
Saken är att det finns just sådan teknik – nämligen Torium-reaktorer. De kan ge oss billig och säker elförsörjning. De bygger på passiv säkerhet – vilket gör att om något går fel då avstannar processen av sig själv. Och om man matar dem med både torium och gammalt kärnavfall, då får man en mindre mängd avfall som visserligen är radioaktivt – men som bara behöver lagras säkert i något hundratal år istället för hundratusentals. Dessutom är det ett i princip CO2-fritt sätt att producera el.
Tekniken är välkänd sedan 1960-talet. Reaktorer utvecklas just nu i bland annat Kina och Indien. I Norge (som liksom Sverige har god tillgång till torium) bedrivs också forskning. Dessutom finns en mängd privata företag som kan komma att ge utvecklingen samma kliv framåt som vi idag ser vad gäller rymdindustrin. Bränsle finns i överflöd. (Bara tillskottet från gammalt atomavfall kan ge världen el under överskådlig framtid.)
Här har vi alltså intressanta och säkra energilösningar som kan ge oss såväl el i överflöd som gas och mer traditionella drivmedel för fordon. Som kan lösa problemet med den gamla kärnkraftens avfall. Och som är CO2-fria/neutrala. Men som vår rödgröna regering gör allt som står i dess makt för att motverka – genom att skapa en konstlad och helt onödig brist på den el som krävs på vägen dit.
På samma sätt som den är oförmögen att hantera allt annat som är viktigt i vårt samhälle.
För S är makten viktigast. Därför behöver de MP. Och MP driver en helt verklighetsfrånvänd politik – som inte ens synkar med deras egen klimatalarmism.
Förhoppningsvis kommer vår omvärld att visa vägen. Den globala forskningen, teknikutvecklingen och marknaden bryr sig lyckligtvis inte om ifall Sverige beter sig bakvänt. Men det kan bli onödigt dyrt för oss att komma ikapp, när den dagen kommer.
Eller så kommer andra lösningar. Det enda man med säkerhet kan säga om framtiden är att den inte går att förutsäga. Även om det finns starka skäl att tro att vi behöver god tillgång till elektricitet även i morgon.
Men visst känns det surt när ett parti med 4,4% av rösterna blockerar en teknisk utveckling som har potential att säkra landets framtida välstånd.
/ HAX
