12282024Huvudnyheter:
Senaste kommentarer

Krisbetraktelse från Berlin

20-tal – med pandemi, globalt undantagstillstånd, en lamslagen ekonomi, hotande massarbetslöshet och ett allt mer auktoritärt samhälle. Det trodde man inte. Så oerhört intressant – mitt i allt elände.

Själv känner jag mig lugn med att rida ut krisen i Berlin. Tyskarna fixar det här, även om det kommer att fresta på. Visserligen vräker man ut oroväckande mycket pengar just nu. Och att finansministern i Hessen kastade sig framför tåget känns som ett dåligt tecken. Men Tyskland är tillräckligt vuxet och sansat för att ta sig igenom det här. Tyskarna har varit med om värre, det finns något slags beredskap i förbundsrepublikens kollektiva medvetande.

Så här ser ett mjukt utegångsförbud ut: Max två personer tillsammans på offentlig plats. Undvik helst andra rörelser i samhället än att gå till jobbet, om du måste. Du får även handla åt dig själv eller någon som inte kan gå ut. Här är listan över vad som är öppet:

»Sales outlets are closed, with the exception of food and beverage stores – including late sale outlets (“Spätis”), take-out and delivery services, and farmers’ markets – pharmacies, drugstores, medical supply stores, gas stations, banks, savings banks, post offices, laundromats, newspaper kiosks, and bookstores. Building supply stores, pet supply stores, bicycle shops, funeral homes, trade supply stores, and wholesalers are also open.«

I can do that. Och visst känns listan vuxet tysk? Tvättomaten, cykelreparatören och bokhandeln har just nu viktiga funktioner att fylla. Till och med akvariefiskarna kommer att få mat. Och man kan stödja restaurangnäringen med hemkört.

Man får motionera. Så det blir en och annan eftermiddagspromenad, på behörigt avstånd från andra. Men för tillfället uppmuntrar vädret inte till promenader. Under tio minuter i eftermiddags hade vi vinterns första snöstorm. Idag behöver ingen övertalas för att sitta hemma.

Ute i det tyska samhället är naturligtvis beredskapen i sjukvården en stor fråga – men möjligen har man kontroll över situationen. Än så länge.

Man har burat in delar av den tyska terror-högern. Men det skulle man nog, vad jag förstod, ha gjort ändå. Och myndigheterna är även medvetna om att det finns vänstergrupperingar som antytt angrepp mot distributionskedjorna. Vilket naturligtvis låter dramatiskt – men sådant har ordningsmakten sedan länge rutin på att hantera. Inrikes terrorism är inget nytt begrepp i Tyskland.

Polisen upplöser en del samlingar av unga människor som dricker öl i protest. En allt för populär park har stängts av. Ingen större dramatik där, än så länge. Men det skall bli intressant att se hur man hanterar första maj – som brukar vara tillräckligt animerad i mina kvarter för att butikerna skall skruva upp träskivor för fönstren.

Det talas om något slags frivillig app som konstruerar anonymiserade sociogram via bluetooth – som skall varna om man varit i närheten av någon som blivit smittad och vice versa. Vilket väckt en intensiv debatt med krav på total anonymitet och full transparens. Något digitalt Stasi 2.0 vill man inte veta av.

Förbundskansler Angela Merkel tycks bli allt mer populär. Tysklands morsa. Som med brutal uppriktighet och en personlig ton förklarade i tv att nu är det allvar. Som själv gick och handlade när folk började känna sig oroliga. Hon köpte ett par flaskor vin, tvål, lite snacks och två rullar toalettpapper – i tider när alla andra började slita i toalettpappersbalarna. Och när det började gå upp för folk att det nu är dags för något slags självpåtagen karantän – då visade det sig att Merkel varit i kontakt med en läkare som testat positivt – och hon leder nu Förbundsrepubliken från sin mobil hemma i köket. Mutti.

Så man stänger ner det mesta som inte är viktigt. Ett tag. Och häller (skattepliktiga) helikopterpengar över så många som möjligt av dem som drabbas. Wir schließen das!

Och livet går vidare. Under en promenad häromdagen noterade jag en handtextad lapp med budskapet »Wollt ihr die totale Hygiene?« Så den mörka och uppkäftiga Berlin-humorn finns vart fall kvar.

Jag har faktiskt – än så länge – inget av substans att klaga på. Vilket känns som ett helt OK utfall, med tanke på att stora delar av världen just nu befinner sig i något slags dramatiskt och oförutsägbart kaos.

/ HAX

Vad händer nu?

Senaste artiklarna