Länder som Italien och Spanien är upprörda för att resten av EU inte kom till deras räddning när coronakrisen bröt ut. Så tonen är en smula kylig. Även om EU egentligen inte har någon kompetens på området. Och resten av Europa hade vid tillfället egna problem att stålsätta sig inför.
I nästa steg vill EU nu sjösätta ekonomiskt stöd, krisfonder och räddningspaket. Frågan är bara vem som skall betala – nu när krisen slår mot alla. Den gamla standardlösningen att Tyskland får plocka upp notan är förmodligen inte tillämplig längre.
Mest klarspråk talar Nederländerna. De är inte intresserade av att rädda andra länders ekonomi och näringsliv när de inte vet hur hårt krisen kommer att drabba dem själva. Premiärminister Rutte är mycket tydlig med att man inte kan, vill eller kommer att bidra annat än till ren smittbekämpning.
Samtidigt kräver PIGS-länderena i syd »corona bonds« – som är euro bonds i nya kläder. Det vill säga att om EU tar upp gemensamma lån, då kommer det att bli lättare för länder med från början misskött ekonomi att få lån, till en bättre ränta. Medan länder med stark och välskött ekonomi får betala en högre ränta än vad som annars skulle vara fallet.
För att komplicera bilden är de flesta EU-länder bundna till varandra med en gemensam valuta, euron. Vilket gör alla euro-länders problem till allas problem. Här gäller det att upprätthålla förtroendet för valutan, föra en rimlig penningpolitik och hålla inflationen nere – i en situation där alla plötsligt blivit betydligt fattigare och Sydeuropa är på gränsen till systemsammanbrott.
Euron hade sina problem redan tidigare – med en valuta och ett pris på pengar i länder med helt olika ekonomisk disciplin och styrka. Vilket dess kritiker påpekade redan från början. Och nu är allt värre och rörigare.
Kanske är den enda utvägen att trycka mer pengar. Vilket man inte gör ostraffat. Först har vi risken för skenande inflation, i sig. Sedan kommer denna inflation att urholka värdet på kvarvarande värden – och göra oss alla ännu fattigare.
Detta skulle kunna vara slutet för EU som vi känner det. Men med tanke på den gemensamma valutan går, som sagt, inte det heller. Ett alternativ är att EU gör en power grab för att samla allt under ett paraply. Som om mer centralstyrning och kommandoekonomi skulle vara lösningen.
Frågan är vad som kommer att hända med de länder som inte är med i euro-samarbetet. Kanske kommer vi att tvingas byta valuta till euron, i namn av gemensam krishantering. Då hamnar vi i ett redan från början feltänkt ekonomiskt projekt – fast under betydligt sämre förutsättningar än när vi tackade nej efter folkomröstningen. Och något permanent undantag från en gemensam valuta har vi tyvärr inte.
Några bra och naturliga lösningar på ekvationen tycks inte stå att finna.
Allt hade möjligen varit enklare om EU bara handlat om fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital i ett mellanstatligt samarbete. Men med centralstyrning och överstatlighet är vi inte där. Tyvärr.
Även om corona-krisen kom som en överraskning för nästan alla – så är omständigheterna något som EU:s medlemsstater försatt sig i såväl frivilligt som med missriktad entusiasm.
/ HAX
EDIT: Under natten har man kommit fram till ett ekonomiskt stödpaket på 540 miljarder euro. Dock räder fortfarande stor oenighet om corona/euro-bonds, där bl.a. Tyskland, Nederländerna, Sverige och Finland säger nej.
