10202020Huvudnyheter:

Det finns inget att förstå

Vi lever i det slumpmässiga utfallet av extremt komplexa, interagerande processer. Och politik är att fatta omöjliga beslut utifrån otillräcklig information i ett oöverskådligt system.

Vanligtvis leder politiska beslut som sådana till att samhällets självreglerande och självbalanserande krafter störs. Plus att den offentliga verksamheten politiseras istället för att fokusera på sitt kärnuppdrag.

För hur resonerar de, politikerna? Nu tycks vi ha nått en punkt där det råder något slags konsensus om att buset måste låsas in. Men de 35 miljoner kronor som åklagarmyndigheten vill ha – det fanns det inte plats för i budgeten. Däremot sisådär hundra miljoner extra till SVT och hundratals miljoner till elcyklar. Hur tänkte de då?

Det enkla svaret är att det inte handlar om att få saker och ting att fungera – utan om att politikerna till varje pris vill bita sig fast vid makten. Vissa mer än andra.

Det är extremt frustrerande – man jag tror inte att man kan förvänta sig att saker och ting skall vara logiska, rationella och förnuftiga. Istället styr känslor och tanklöst lallande.

En bekant kikade in på någon mördad klanpersonlighets Facebook-sida. Vad gillade han och människorna i hans omgivning? Jo, Greta Thunberg, Joakim Lamotte och feta bensinslukande Audi-bilar. Mycket känslor, noll konsekvens.

Jag har ägnat en hel del tid åt att försöka förstå hur vänstern tänker. Det går inte. Rätten att ta tillgångar från vissa människor för att distribuera dem till andra har ingen logisk eller filosofiskt begriplig grund. Den bygger helt enkelt på flertalets makt och överlägsna våldskapital – där individens intresse alltid är underställt kollektivets. Vilket kan förklara varför dessa läror alltid tenderar att leda till ofrihet och förtryck.

Samtidigt blir jag mer och mer övertygad om att »vänster« i stora delar mer är en livsstilsfråga än ett noga övervägt, logiskt och faktabaserat politiskt ställningstagande. Kognitiv bias gör resten.

Sedan har vi den politiska aspekten av postmodernismen. Den tycks gå ut på att eftersom det visat sig att vänstern hade jättefel om det mesta (några hundra miljoner människoliv senare) – så hävdar den nu att inget går att veta om något. Hur den nu kan veta det. Inget är då objektivt sett rätt eller fel, ont eller gott. Fakta förkastas. Grundläggande logiska samband förnekas. Vilket gör all konstruktiv diskussion och allt mänskligt framåtskridande omöjligt.

Konsekvenserna blir ofta besynnerliga. Just som man trodde att mänskligheten höjt sig över sådant som ras och hudfärg, så gör vänstern detta till konfliktytor igen. Vilket verkligen är att öppna helvetets portar.

Toppa sedan allt detta med coronan – som skär rakt igenom alla politiska dimensioner. Det är i princip omöjligt att gissa vad någon tycker om den svenska corona-strategin, även om det är en person vars åsikter man i vanliga fall kan förutse. Postar du ett ord om munskydd på Facebook, då har du snart en vildsint och känsloladdad debatt med hundratals kommentarer. Rädsla gör oss tydligen inte mer perceptiva, utan främjar tunnelseende och begraver oss i bunkermentalitet.

Samhällsdebatten styrs av känslor, förutfattade meningar, grupptänk, reflexer, reptilhjärnan, intellektuell lättja, ytlighet och kortsiktighet. Politiska sympatier avgörs ofta av samma mekanismer som får någon att hålla på ett visst fotbollslag. Och politiska beslut har inte nödvändigtvis något med verkliga förhållanden att göra.

Vilket jag tror är en nödvändig insikt, om man vill försöka förstå vår samtid.

/ HAX

Vad händer nu?

Senaste artiklarna