Plötsligt låter Socialdemokraterna mer eller mindre som Sverigedemokraterna för något år sedan. Dessutom försöker man ge intryck av att så här har man alltid tyckt.
Man skall inte underskatta sossarna. Det är två år kvar till nästa ordinarie val. Då kommer deras nya och mer invandringsskeptiska linje att vara det nya normala. Då kommer väljarna att ha glömt alla partiets våndor, omsvängningar och dess historiska ansvar. Planen kan mycket väl fungera.
Sedan kan man fundera över Centerpartiets trovärdighet. De vägrade att sitta i eller stödja en regering som är beroende av stöd från SD. Men nu – när S tagit över mycket av SD:s politik i sak – fortsätter Lööf att ge Löfven sitt stöd. Det tycks således handla mindre om vilken politik som drivs i sak och mer om vem som driver den. Vilket känns intellektuellt ohederligt.
Så här i halvtid börjar det även bli dags att göra verklighet av de skattesänkningar som sossarna absolut inte vill ha – men tvingas till av januariöverenskommelsen. Notera att det första vanligt folk kommer att märka av den är en skatteåterbäring ett par månader innan riksdagsvalet 2022. Det känns som rena röstköpet.
Notera även att skattesänkningarna inte är tänkta att permanentas förrän efter valet. Så de kan mycket väl åka ut genom fönstret om vi får ännu en rödgrön regering.
Politik är en skamlös verksamhet och mest skamlösa av alla är Socialdemokraterna. För dem går makten före allt annat. De representerar inte allmänintresset, de låter samhällelig kärnverksamhet förfalla och deras respekt för den politiska minoriteten är obefintlig.
Allt blir betydligt mer begripligt om man börjar betrakta politiken som en kriminell verksamhet: Ett gigantiskt bedrägeri som syftar till att överföra makt, pengar och fringisar till politikerna själva – och deras kompisar. På skattebetalarnas bekostnad.
Att de samtidigt urholkar medborgarnas fri- och rättigheter, rullar ut en övervakningsapparat av aldrig tidigare skådad omfattning och i många små steg inskränker informationens frihet förstärker bilden av att det inte är folkets bästa de har för ögonen.
Demokratin, rättsstaten och grundläggande fri- och rättigheter som yttrandefriheten kan lätt gå förlorade. Demokratins paradox är att den kan avskaffa sig själv. Det handlar om principer, värderingar och strukturer som byggts på årtusenden av erfarenheter, försvarats av modiga människor med livet som insats och som utgör en grund, en minsta gemensam nämnare för civiliserat mänskligt umgänge. Allt detta kan enkelt avskaffas – till råga på allt kan nedmonteringen ske i god demokratisk ordning.
Saken är att demokrati till skillnad från till exempel forskning och teknik inte är akkumulativ. Den bygger inte automatiskt vidare på tidigare landvinningar – utan kan snabbt avskaffas eller begränsas med fredliga och/eller våldsamma medel.
Var slutet på 1900-talet och början av 2000-talet bara en lycklig liberal parentes i världens annars så mörka historia? Kommer politikens skamlöshet bara att skapa en ny överhet?
/ HAX
