Icke vinstdrivande organisationer kan vara nog så lönsamma, för de människor som får sin lön från dem. Men det låter ju osjälviskt och och fint att presentera sin födkrok som något som står över det krassa vinstintresset.
Sverige är fullt av organisationer, projekt och åsiktsentreprenörer som vill något fint – i enlighet med den nationella värdegrunden om allas lika värde. Och som ofta får tillgång till statens kassakista, till skattebetalarnas pengar.
Den som inte kan försörja sig på något annat sätt kan alltid starta en organisation, i namn av någon för tillfället trendande politisk fråga. Eller för att representera något slags grupp. Gärna en kränkt grupp.
Sedan gäller det bara att få lite press och bli kompis med några politiker – så trillar stålarna in från kommuner, regioner, staten och EU. Extra lycklig är den som knäckt koden till hur man söker EU-pengar.
Det finns jätteviktiga NGO:er som säkert är värda sina anslag. Plus tusentals och åter tusentals andra – som inte nödvändigtvis alltid gör världen bättre.
Utöver organisationerna har vi alla yrkestyckare, morgonsoffsittare, konsulter, PR-byråer, föredragshållare, moderatorer, panelister, experter, skribenter, CSR-byråkrater och konsulter vars affärer går bra så länge de hänger på den senaste trenden inom till exempel klimat eller identitet.
Landets journalister är inte heller dummare än att de begriper att inte bita den hand som föder dem. Speciellt som fogsamhet kan kombineras med att stödja journalistkårens favoritparti, Miljöpartiet. Särskilt i valtider, då klimatet alltid verkar vara extra hotat.
Allt detta blir ett självspelande piano. Problemet är inte bara att man hjärntvättar skattebetalarna på deras egen bekostnad. Problemet är inte bara att man pumpar in miljarder i en åsiktsindustri som ofta ägnar sig åt ideologiproduktion och trams.
Det stora problemet är att man leder bort uppmärksamheten från annat, som är viktigare.
På till exempel klimatområdet förefaller det mer angeläget att okritiskt applådera betydelselös symbolpolitik på hemmaplan än att försöka reducera de globala utsläppen där de verkligen sker.
Klimatfrågan överskuggar för övrigt annat som är mycket viktigare om man vill rädda människoliv – som tillgång till utbildning, sjukvård och teknik.
Men varför ifrågasätta? Att avvika från den enda rena läran kan vara dåligt för affärerna, det vill säga anslagen och spelningarna. Bättre då att flyta med i huvudfåran, även om logiken och verklighetsuppfattningen ibland lämnar en del i övrigt att önska.
Den som lyckas kan bli sommarpratare i statsradion.
/ HAX
