Hänt i Värmdö
Om Gustavsbergsteaterns kommunfullmäktigemöten hade legat på Broadway hade de för länge sedan varit nedlagda.
På Broadway strävar man nämligen efter fulla hus. Vad politikerna i kommunfullmäktige strävar efter är däremot höljt i dunkel. I vart fall är det inte fulla hus och möjligheter att kommunicera med medborgare.
Det vi kan se är att antalet åhörare är skrämmande få. Skälet är enkelt. Den debattform som kommunfullmäktige i Värmdö har utvecklat skrämmer iväg intresserade. Gårdagens möte var inget undantag från detta.
Bloggen tycker att politiker från samtliga partier borde sätta sig ned och fundera över hur man kan ändra på detta.
I debatten utspann sig några få diskussioner som är särskilt värda att kommentera. Kommunfullmäktige skulle anta en detaljplan för ett område som heter Näverängsvägen.
19 av 24 sakägare var emot att ändra sträckningen av en cykelväg. Trots detta skulle storebror, kommunen veta bättre och köra över fastighetsägarna.
En osalig och möjligen ohelig allians bestående av Peter ”handlarn” Frej och Yvonne ”hönsmamman” Blombäck uppstod då. Dessa båda ryckte ut till försvar att storebror alltid vet bäst.
Att Blombäck tycker att närboende som inte tycker som henne ska ignoreras är kanske inte så förvånande. Däremot är det mera förvånande att hon i talarstolen uttrycker sig nedsättande om de medborgare som inte tycker som henne. Den typen av förhållningssätt hör inte hemma bland 2010-talets politiker. Det hörde hemma i gamla DDR.
Herr Frej borde veta bättre. Skyddet av privat egendom är en moderat paradfråga. Det är inte herr Frej som vet bäst vad som är bäst för fastighetsägarna på Näverängsvägen. Det gör nämligen fastighetsägarna själva. Om herr Frej tycker på annat sätt bör han tydligt gå på val med detta budskap 2014. En valaffisch med texten: ”Jag vet bättre än du” och ett pekande finger kan då vara passande.
En annan diskussion rörde begreppet valfrihet. Där verkade Max ”Lemuren” Ljungberg från miljöpartiet hämtat inspiration från den japanska delegationen vid valfångskommissionen. De verkar nämligen definiera valfrihet som frihet från val.
Sakfrågan gällde om det skulle införas en peng för vad som förr kallades dagmammor. På byråkratspråk kallas det pedagogisk peng.
Om peng skulle införas skulle kommunens egen verksamhet på detta område som är en av de verksamheter som får mest uppskattning lägga ned. Kanske, men inte troligt kommer inga privata aktörer sätta upp dagmammeverksamhet. Baksidan är att det finns barn som inte kan gå på dagis av olika typer av hälsoskäl. Där kan dagmamman vara enda alternativet. Om man inte har en reguljär verksamhet kan man tvingas göra en extraordinär verksamhet extraordinärt dyrt. Det är dålig hushållning med skattebetalarnas medel.
Beslutet som fattades innebär att det inte kommer att finnas några dagmammor var sig privata eller offentliga. Det är vad bloggen kallar frihet från val.
En annan som på allvar ryckte ut och höll ett närmast oförståeligt resonemang var numera kommunalrådet och sedan tidigare miljöpartisten Malin ”måsen” Åberg Aas. Hon var emot att kommunen skulle utvidga möjligheterna för föreningar och företag att få EU- medel för utvecklingsprojekt. Just nu finns bara den möjligheten i skärgården. Rätt hanterat kan dessa medel ge mycket mer tillbaka än vad kommunen satsar. Detta var ”Måsen” emot. Man fick närmast uppfattningen att hon argumenterade för något där hon tyckte motsatsen.
