Senaste opinionsundersökningen från Svd/SIFO, länk, länk markerar ”all time high” krisstämning för kristdemokraterna.
2,7% av väljarstödet gör resan till 4% spärren lång. Den 28 januari 2012 avvärjde Göran Hägglund en utmaning från Mats Odell om partíledarposten på ett extra riksting.
Kristdemokraterna har länge menat ”att våra siffror är alltid låga mellan valen”. Vi kommer att klara oss om inte annat med hjälp av kamrat 4%, dvs moderater som taktikröstar. Inför 2014 års val stämmer inte det längre. Det krävs något mer än självgodhet och tro på under.
Problemet stavas inte bara Göran Hägglund, länk.
Det tas många initiativ från kristdemokraterna. Ett tag gick man till storms mot kultureliten i Stockholm och ville företräda de ”vanliga Svenskarna”. Det blev en raket som sköts upp och sedan blev det mörkt. Alldeles nyligen talade partiet om att man skulle bli mera EU kritiskt. Ytterligare en raket, men utspelet följs inte upp. Det blir tyst och mörkt. För partiet gäller det att formulera en linje och sedan driva den. EU skeptisismen är en fråga där kristdemokraterna skulle kunna skilja ut sig som borgerligt parti. Ett uttalade räcker inte man måste föra en diskussion med EU kritiska förtecken under längre tid. Då börjar man skapa förutsättningar för trovärdighet.
Göran Hägglund problem och det har också blivit kristdemokraternas problem kan sammanfattas i ordet Vingelpetter. Hägglund förknippas med vinglande. Partiet måste sluta vingla. Det görs bäst med en ny partiledare.
Kristdemokraterna har ett ungdomsförbund som är konsekvent i sin framtoning. Trots ett ordförandebyte står man kvar vid samma värderingar. Aron Modig har efterträtts av Sara Skyttedal. Kristdemokraterna kan lära av sitt ungdomsförbund.
Kortsiktigt heter dock lösningen att lyfta in Alf Svensson i rampljuset. Han inser vad konsekvens innebär och personifierar också detta. Om farbror Alf ska bli vice ordförande eller ordförande är upp till partiet, men det är mannen som vänder en vind som blåser åt fel håll. I vart fall för kristdemokraterna.
