Svenska Dagbladet har återigen en ganska oreflekterad artikel, länk kring två av de internationella ”maktnätverken”, Bilderberggruppen och World Economic Forum, länk. Man problematiserar framförallt inte Bilderberggruppen och förmedlar föreställningar om en värld som inte längre existerar. Gruppen har gått från att bli mycket av en framåtsträvare till att vilja konservera, både näringsliv och politik.
Bilderberggruppen har nämnts som en ”hemlig” påtryckargrupp av framförallt näringslivsföreträdare, men också mycket inflytelserika politiker. Den har sin bas i Europa och USA framförallt.
Vid mötet i juni, länk 2012 var det en inflytelserik Kines med. Det var den vice utrikesministern Fu Ying, tidigare ambassadör i Storbritannien och Australien. En person som framförallt är diplomat och inte makthavare. Några ledande Arabiska makthavare var inte med. Det visar att man är ganska vingklippt i sitt globala reella inflytande.
World Economic Forum är mer av en sorts sofistikerad Almedalsvecka för dem som kan betala. Målet är att förmedla var världen står vid mötena. Öppenheten och mediahypen är en del av framgången.
Bilderberggruppen är sluten och har diskussioner mellan de som förr representerade globala makten. Man presenterar och driver igenom lösningar. Framförallt då sådana som ligger i den politiska mitten eller något till vänster om den. Förklaringen till detta är enkel. Lösningar åt detta håll skapar projekt som är lämpliga för stora multinationella företag att förverkliga. Lösningar som man presenterar rör ofta strukturer som gynnar de större företags, föga förvånande och helt naturligt.
Enda sedan starten har Sverige varit välrepresenterad när det gäller företagsledare, politiker och fackföreningsmän. Att Stefan Löfven nu kommer på mötet förstärker bara intrycket att han i sitt tänkande är en traditionell socialdemokrat med mera gemensamt med Göran Persson och Ingvar Karlsson. Däremot har han inget eller lite gemensamt med Mona Sahlin och Håkan Juholt.
Några av Bilderberggruppens ledande medlemmar är med och formulerar tankarna inför hur EU ska se ut 2030. Vi får förmoda att man är eniga med politikerna om att ingen radikal nydaning ska ske. Det skapar risker för både storföretagen och för politikerna. Däremot kommer inte strukturlösningarna som skapar tillväxt och förnyelse.
I en värld där ekonomins centrum förskjuts åt öster. Den ekonomiska makten delas av Arabiska oljestater och Kina förlorar grupper som Bilderberggruppen i inflytande på global nivå. Däremot får man sannolikt större inflytande i Europa och USA.
De viktiga trenderna skapas inte längre av symbioser mellan politiker och företagsledare i väst. De skapas i sammanhang i öst. Om dessa vet vi lite, allt för lite. Här har journalistiken en viktig uppgift. Okunskapen om världens nya maktcentra är en konkurrensnackdel för västvärlden.
Vad Europa och USA behöver är tankesmedjor, öppna som slutna som fokuserar på tillväxt och nya strukturerar. Tyvärr ser vi allt för lite av dem.
