I Värmdös kommunpolitik verkar alla vilja göra så lite som möjligt och vara så tysta som möjligt. Man verka leka en lek som har ledorden, absolut, tyst absolut inte. I stället vill politikerna hålla alla dörrar öppna. Alla ska i princip kunna samarbeta med alla och därför vill man göra så lite som möjligt.
En av de få saker som sker om än i ett mycket lågt tonläge är att partierna i fullmäktige möts på inbjudan av kommunstyrelsens ordförande Monica Pettersson. Ämnet är hur nämndorganisationen ska se ut från den 1 januari 2015.
I förhandsdiskussionerna har det talats om att avskaffa dubbelkommandot på skolsidan. Det ska räcka med en nämnd menar många. Framförallt på skolområdet. Den moderata ledningen drev i vart fall den tesen fram till julen 2013. Nu är det annat ljud i skällan. En nämnd för utbildningsfrågorna kan det bli, men en sorts politisk beställarnämnd verkar man numera inte vilja släppa. I stället skisseras det på ett utskott inom kommunstyrelsens som skulle få den rollen.
Beställar/utförarorganisationen har som bekant varit en katastrof för Värmdö kommun. De ökade kostnaderna för organisationen har så länge den varat kostat skattebetalarna minst 200 miljoner i onödan meddelar en centralt placerad källa i kommunhuset som åberopar källskydd.
Organisationen har inneburit att det är oklart vem som har ansvaret och därför tar därför ibland ingen det och ibland två nämnder det. i det första fallet händer ingenting och i det andra utbryter strid. I båda fallen blir förlorarna eleverna.
Ett tydligt exempel på förvirringen bjöd senaste kommunfullmäktige på i veckan.
Mats Skoglund hade ställt en interpellation om effekterna organisationen; vem tar ansvaret för helheten? Konkret gällde det vilken av nämnderna som har ansvaret för att skolorna skulle uppfylla målet om att bli en av de fem bästa i länet.
I den efterföljande debatten framkom det att förvirringen var värre än väntat. Båda nämndordförandena Marie Bladholm och Max Skoglund ansåg båda att den andre hade ansvaret för att uppnå målen.
Man kan undra hur någon ska förstå organisationen om inte ens de högsta politikerna förstår organisationen?
