Det tycks som om vi i Sverige bara har förmåga att diskutera en sak i taget. Dessutom kan frågor som verkligen bör diskuteras vara hur viktiga som helst utan att få den uppmärksamhet de förtjänar, om de råkar vara en smula abstrakta.
Därför hamnar mycket som borde vara angeläget i samhällsdebattens skugga. Till exempel demokratifrågor, maktdelning och mänskliga / medborgerliga fri- och rättigheter. Här kan ett långsamt förfall ske utan att någon kommer sig för att reagera. Men förr eller senare kommer en tipping point – då det är för sent. När dessa frågor blir konkreta för vanligt folk, då kan det vara ett tecken på att allt redan gått över styr.
Här är några exempel på frågor som borde oroa och engagera. Listan är inte heltäckande. Men den kan ge en del indikationer.
i) Sverige saknar verklig maktdelning. En väl fungerande demokrati behöver olika maktpoler, som kan balansera varandra. Ett grundkrav är därför att den lagstiftande, den verkställande och den dömande makten skall vara åtskilda – inte ett kotteri.
ii) Rättsstaten måste återupprättas. Dels gäller detta att kränkningar av andras säkerhet och egendom verkligen måste förebyggas, bekämpas, utredas och lagföras. Dels gäller det att rättssäkerheten måste stärkas. Vidare handlar det om att lagstiftningen måste vara förutsägbar, logisk och begriplig. Dessutom bör morallagstiftning som skapar brott utan offer avskaffas.
iii) Våra grundläggande fri- & rättigheter inskränks ständigt med hänvisning till än det ena än det andra. Politiker i såväl Sverige som EU talar gång efter gång om att »avväga« våra rättigheter mot till exempel terrorism, hatbrott eller den senaste moralpaniken. För varje gång det sker inskränks – med nödvändighet – våra fri- & rättigheter. Till slut kommer de att vara helt urholkade.
iv) Den tekniska utvecklingen har nu möjliggjort en övervakningsstat av aldrig tidigare skådad omfattning. Rätten till privatliv är en grundläggande och konventionsskyddad mänsklig rättighet. Den måste återupprättas. Och det krävs största vaksamhet för att de verktyg för övervakning som nu etablerats inte missbrukas.
v) Yttrandefriheten hotas, liksom det närliggande värdet informationens frihet. Av en mängd olika skäl inskränks och censureras vad man får lov att delge andra. Detta ger oss dels en tillrättalagd bild av vad som sker i vårt samhälle, dels stryper det den fria och öppna demokratiska debatten. Vill man kunna hantera verkligheten, då måste man få se den som den är. Även om den råkar vara motbjudande.
Detta är, som sagt, bara några exempel. De skall ses mot bakgrund av en politisk apparat som ständigt tar sig allt mer makt – samtidigt som den blir allt sämre på att upprätthålla samhällelig kärnverksamhet. En politisk maktapparat som för övrigt inte har något verkligt intresse av att värna och vårda de medborgerliga fri- och rättigheterna, eftersom de till sin funktion är avsedda för att skydda individen mot överheten.
Staten och politiken är helt enkelt inte intresserade av att respektera och skydda sina egna medborgares fri- & rättigheter. Den striden måste folket ta på egen hand.
Slutligen några ord om byråkratin, formulerade av skribenten Hannah Arendt i boken »On violence« 1970. Trots att de skrevs för snart 50 år sedan tycks de mig högst relevanta – som ännu en ledtråd till varför saker är som de är.
»The greater the bureaucratization of public life, the greater will be the attraction of violence. In a fully developed bureaucracy there is nobody left with whom one could argue, to whom one could present grievances, on whom the pressures of power could be exerted. Bureaucracy is the form of government in which everybody is deprived of political freedom, of the power to act; for the rule by Nobody is not no-rule, and where all are equally powerless we have a tyranny without a tyrant.«
Jag har sagt det förr: Sverige behöver en medborgarrättsrörelse.
/ HAX
