Vid lunchtid på tisdag röstar Europaparlamentet om EU:s nya direktiv för upphovsrätt. Vilket delvis är ett märkligt dokument – som kommer att påverka det fria och öppna internet som vi känner det.
I artikel 11 stipuleras licensiering och avgifter för de plattformar som vill länka till (!) etablerad medias nyheter och artiklar. Hur färre inlänkar och därmed färre besökare kommer att gynna gammelmedias vacklande ekonomi är högst oklart. Speciellt som systemet redan prövats i Spanien och Tyskland, där det lett till färre besökare på medias nätsiter i allmänhet och på nya och mindre medias webplatser i synnerhet. Samt till lägre annonsinkomster, till följd av ett minskat antal besökare.
En spekulation kan vara att de stora medieföretagen tror sig kunna stärka sin makt över verklighetsbilden – och är beredda att ta en ekonomisk förlust för sakens skull. Men det verkar i så fall besynnerligt, eftersom det är det ekonomiska resultatet som är knäckfrågan för media på den nya, uppkopplade marknaden. Artikel 11 – som stöds av t.ex. Tidningsutgivarna och Bonniers – kan mycket väl komma att bli ett självmordspiller.
I artikel 13 – som i sista stund döpts om till artikel 17 – görs olika nätplattformar som Facebook, Youtube, Instagram, Snapchat och Twitter ansvariga för eventuellt upphovsrättsskyddat material som deras användare laddar upp. Vilket landar i en orimlig situation eftersom i princip allt som skapas skyddas av upphovsrätten – och inget register över allt som är upphovsrättsskyddat existerar.
För att kunna hantera detta krävs automatiska filter som går igenom allt som alla försöker ladda upp. Dessa filter – som ännu inte existerar – kommer rimligen inte att kunna skilja på en bild som du tagit av solnedgången över Capri och en liknande bild till vilken du inte har upphovsrätt. De kommer inte heller att kunna skilja på material som skall stoppas och sådant som bör släppas igenom med hänvisning undantaget för till kritik, satir med mera. (Det är ju knappt att en människa kan avgöra vad som är satir nu för tiden.)
Detta kommer naturligtvis att inskränka den fria debatten, kreativitet, kulturskapande, kunskapsspridning, entreprenörskap – samt internets öppenhet och frihet.
Uppladdningsfilter innebär också förhandscensur. Vilket är något som inte hör hemma i en demokratisk rättsstat. Dessutom är det att gå tillbaka till en tid innan internet – där man var tvungen att fråga andra om lov, innan man kunde sprida information till en bredare publik.
Internets storhet ligger i att vem som helst kan sprida eller ta del av information – privat eller öppet – i ett nätverk som är tillgängligt över hela världen, dygnet runt, året runt. Detta utan att behöva fråga om lov först. Och utan några onödiga kostnader.
Det är detta mänskliga framsteg som riskerar att rullas tillbaka om artikel 11 och 13/17 blir verklighet med tisdagens votering.
/ HAX
