Det är beklämmande att se hur politiker låter sig hunsas av media. Inte för att politikerna förtjänar bättre. Utan för att traditionell media har en illa dold ambition att vilja styra landet. Vilket är ett demokratiskt problem.
Ständigt hetsas politiker att i onödan måla in sig i hörn. Gång på gång blir politiska surdegar omöjliga att hantera, eftersom media behöver etablera konflikter för att locka läsare, tittare, lyssnare och klick. Ideligen snuttifieras och simplifieras komplexa samhällsfrågor till oigenkännlighet för att passa medias ytliga format.
Det finns en idealiserad bild av media som den tredje statsmakten. (I länder med en fungerande maktdelning används begreppet den fjärde statsmakten.) Media skall granska makten, avslöja missförhållanden och ge utsatta människor en röst. Media skall undersöka, förmedla fakta och kunskap samt främja det demokratiska samtalet.
Men istället har vi fått en mediekår som ser det som sin främsta uppgift att i valrörelse efter valrörelse rädda Miljöpartiet kvar vid köttgrytorna. När den inte är upptagen med att kratta manegen för postmodernism och identitetspolitik, vill säga.
Samtidigt upplever många vanliga människor att medias bild av verkligheten avviker från nämnda verklighet. Att frågor har fler aspekter än de som pådyvlas folket av statstelevisionen och tidningsdrakarna. Att det finns andra viktiga nyheter som aldrig berörs med ett ord i gammelmedia. Alla dessa insikter tack vare att internet kopplar samman vanliga människor i nya nätverk.
Så de gamla mediehusen avskyr nätet. Dels för att de har svårt att finna en fungerande affärsmodell för en uppkopplad värld. Dels för att sociala media erbjuder fler nyheter, alternativa analyser – och för upp helt nya frågor på dagordningen. Och inte sällan för att nätsamfundet slår media även på dess egen planhalva.
Det blir så besvärligt att behålla makten över dagordningen när folk ifrågasätter och lägger sig i.
Nyligen kunde vi i DN läsa att en »undersökning av unga européers attityder visar att tilliten till sociala medier är påvisbart skadlig genom att den negativt påverkar tilliten till politiska institutioner«.
Vilket jag vill påstå kan vara en bra sak, eftersom man skall vara misstänksam mot alla som har makt över andra. Eftersom man bör ifrågasätta allt, speciellt politiken och dess funktionärer. Eftersom vårt land uppvisar en del påtagliga demokratiska brister – som att våra medborgerliga fri- och rättigheter bit för bit är på väg att urholkas. Under dessa omständigheter är bristande tillit till makten ett sundhetstecken, inte ett problem.
Big Medias förakt för vanligt folks åsikter, bekymmer och verklighet är totalt. De har – i ohelig allians med politiken – blivit det fria ordets fiender. Och de har själva blivit en maktfaktor som måste granskas.
/ HAX
