Allt förändras hela tiden. Det som en gång var finns inte längre. Vilket på vissa sätt är tråkigt, på andra inte.
Detta blir speciellt påtagligt när det gäller samhällsfrågor och politiska beslut. Det duger inte att tro att man kan bestämma att något skall vara på ett visst sätt och sedan lämna saken åt sitt öde. Man måste vårda sin trädgård.
Det som kanske var rätt och lämpligt igår är det inte med nödvändighet idag. Och även sådant som fortfarande kan vara rätt och lämpligt förändras ständigt.
Sådant brukar sköta sig självt genom spontan ordning i civilsamhället. Men politiken tar sig ofta makt över saker i tron att allt sedan är klappat och klart. Men verkligheten är som sagt föränderlig.
Beslut som fattas i politiken kan inte ändras i första taget, om över huvud taget. Inte ens om de är uppenbart felaktiga, kontraproduktiva eller verklighetsfrånvända.
I den förvaltning som sedan har att göra verklighet av politiken kan man inte göra så mycket annat än att lyda de demokratiskt fattade besluten. Beslut som sedan skall omsättas i planer, budget och detaljstyrning.
På så sätt är många beslut redan både förlegade och verklighetsfrånvända när de till sist omsätts i handling.
För den polis, hemvårdare eller lärare som befinner sig i frontlinjen måste det kännas tröstlöst när det varken finns flexibilitet, utrymme för sunt förnuft eller plats för initiativ och eget ansvar.
Så det blir som det blir. Systemen stelnar, de klarar inte sina kärnuppdrag och de förmår inte anpassa sig till en ständigt föränderlig verklighet. Allt för att makten nödvändigtvis skall ligga hos politikerna istället för hos marknaden, konsumenterna och civilsamhället.
Därför bör politikens makt vara så liten som möjligt. Vissa saker måste säkert hanteras gemensamt, i god demokratisk ordning. Men då gäller det att vara vaksam, att ständigt anpassa verksamheten efter verkligheten så att den prioriterar sitt kärnuppdrag.
Politikerna är ofta upptagna med ideologiska experiment, med att uppfostra folket och med att peta i saker de inte begriper sig på. Och med att säkra makten, framför allt annat. Men att sköta de uppgifter de (ofta mot bättre vetande) tagit på sig är det sämre med.
Drömmen är att politiken sysslar med så lite som möjligt och att politikerna – med ett öppet sinne och stor ödmjukhet – prioriterar att sköta ett fåtal viktiga uppgifter på ett kompetent sätt. Att de vågar ta hjälp av människor som är smartare än de själva. Och att de sätter allmänintresset före makten.
/ HAX
