Enligt vad bloggen inhämtat anser den ledande kristdemokraten Patric Rylander att det efter detta är dags med med en underklassafari, länk.
Under lång tid har vi gjort resor i vårt land. Vi har besökt människor och platser. Det har skett med ibland fokus på betraktande. Ibland har det varit interaktivt. Samtidigt har detta skett i ett sammanhang som är närmast befriat från hierarkier.
I stället för att besöka platser och människor är det numera dags för safaris. En safari är en resa för att beskåda lägre stående livsformer, djur. En safari görs aldrig av en jämlike. Den görs av kolonialisten som ser ned på den/det han underkuvat.
När mer eller mindre obskyra föreningar arrangerar överklassafaris så gör man det men en självbild av överlägsenhet. I grund och botten upprepar man kommunismens mantra om proletariatets diktatur. Den delen av historien hade i vart fall bloggen hoppats vara något som tillhör dåtiden. Nu dyker kommunisterna upp igen, numera som en sorts sin läras kolonisatörer.
Samtidigt undrar man hur en av de främsta kristdemokraterna tänker. Herr Rylander (kd) vill göra en underklassafari. Alltså ser han ned på de han vill besöka. Dessa livsformer är djur, måhända rovdjur, men i Rylander hjärna underlägsna honom. Han är satt att kuva dem.
Man undrar vilken människosyn som kristdemokraterna har. Att gud står över Hägglund torde vara klart, men att Rylander står över de fattiga är en överraskning.
Inom både liberalismen och socialismen talas om människors lika värde. Det borde kanske vissa kristdemokrater reflektera över. Måhända något att inkorporera i den kristdemokratisk tron.
