Jag läser Karl-Erik Olssons inlägg om presstödet och blir bekymrad.
Presstödet tillkom under en tid då tidningen var en betalvara. Vi köpte den i lösnummer eller prenumererade på den. Åsiktbildningen skedde via tidningarnas ledarsidor.
I Stockholm är det viktigaste nyhetsförmedlarna tidningen Metro och tidningen City. På lokalfronten är mitt i en stor aktör. I Nacka-Värmdö har de konkurrens av Nacka Värmdö Posten. Alla dessa tidningar är gratistidningar.
Nyhetsförmedlingen har förändrats först med texttv och sedan nätet. Att i det läget som Karl-Erik Olsson gör i Svenska Dagbladet plädera för presstödets bevarande lika klokt som att kräva återinförandet av dinosaurier. Med samma resonemang skulle vi med skattemedel subventionera fasta telefoner på mobiltelefonernas bekostnad.
Tidningar drivs i dag huvudsakligen av privata vinstintressen. De är väl ägnade att själva bedöma risker och vinster. I den kalkylen bör det inte finnas något statligt stöd.
Varför ska skattebetalarna finansiera Svenska Dagbladets ägare med cirka 60 miljoner per år. Jag delar de åsikter som Per Ankersjö för fram i sin blogg den 15 om presstödet.
Staten ska inte snedvrida konkurrensen inom medieområdet genom presstöd.
För opinionsbildningen blir nätet allt viktigare.
För att några exempel på genomslagkraften i den ”nya opinionsbildningen”; Johan Ingerös blogg hade denna vecka drygt 8.000 besök, Henrik Alexandersson cirka 16.000 besök, Folkpartiet i Nacka 2.300 besök, Magnus Andersson ca 900 besök. Jag vågar påstå att bloggarna i dag är viktigare för opinionsbildningen är tidningarnas ledarsidor. Det är säkert fler som läser bloggar i dag än som läser ledarsidor. Vi ser också att det som står på ledarsidorna ofta kommer från bloggosfären.
Med nätet har opinionsbildningen blivit mera demokratisk. Det kostar inget att förmedla sina åsikter på nätet. Avstånd spelar ingen roll. En åsikt från glesbygden kommer ut lika fort ut och till samma kostnad som en åsikt från storstaden.
