Svenska Dagbladet skriver i dag om labours partikonferens. Gordon Brown hade låtit Barack Obama inledningstala via tv-länk. En djärv idé som hade kunnat slå slint. Nu lyckades greppet.
Partikonferensen är lugn, hittills. Med opinionsundersökningar som talar om att labour ligger under med 20% enheter jämfört med de konservativa är det ett skenbart lugn.
Labour lever i en ständig osäkerhet. När avgår Brown?
Medan osäkerheten är stor om hur det går med Brown väntar David Cameron ivrigt på nästa allmänna val. Jag har i en tidigare blogpost skrivit om Cameron.
The Economist skriver i veckans nummer en läsvärd artikel med rubriken: ”Vem som tog död på nya labour”. Svaren man ger där är bland annat tiden. Labour har suttit länge vid makten. Väljarna börjar bli otåliga att se nya ansikten. Den politiska skillnaden mellan de båda partierna är mindre än vad man tror. De konservativa har plockat upp mycket av nya labours idéer. Precis som nya labour en gång gjorde från de konservativa.
En försämrad ekonomi gör det inte lättare för Brown. Olyckliga skatteförslag har retat väljarna. Även om han delvis har backat. En annan förklaring till labours problem av den integritetskränkande lagstiftningen man infört för att bekämpa terrorismen.
Där kan vi nog se förändringar med en ny regering. Kanske förstärker det motståndet mot EUs försök att minska de medborgerliga fri- och rättigheterna.