I onsdags kväll utspann sig ett samtal mellan mig och en företrädare för ett annat borgerligt parti. Mannen jag pratade med ondgjorde sig över att en tidning hade ställt en fråga om vad dess läsare tyckte i en dagsaktuell fråga.
Han var upprörd över detta tilltag. Det var dags att ifrågasätta tidningen och dess avsikter. Han är inte ensam om att vilja tämja media. Ulf Adelsson lät sitt ursinne över hur Svenska Dagbladet skrivit om Alliansregeringen resultera i att han slutade läsa tidningen. Att Adelsson slutar läsa tidningen är hans ensak. Att han försöker påverka innehållet i tidningen är värre.
EUs klåfingriga politiker är ett annat exempel. De försöker reglera internet och bloggosfären. Tyvärr är det nog så att de som önskar att media ska vara som en hund allra helst en knähund är farliga för yttrandefriheten.
I sin yttersta konsekvens ser vi hur det går i Nordkorea. När den store ledaren är sjuk kan vi minnas det man förmedlat om honom i statskontrollerade media.
Vid invigning av en ny 18 håls golfbana slog den store ledaren hole-in-one på första hålet. Resten av banan gicks på 19 slag. Tiger Woods du förefaller vara en riktig looser.
Vi ska inte tala om denne mans bidrag i den kulturella sfären med ett stort antal operor, många diktsamlingar och ett ofattbart stort antal romaner. Det vittnar om att Shakespeare, Hemmingway, och Eliot är dvärgar i detta större sammanhang.
Allt detta om vi drar slutsatser av det som Nordkoreas officiella nyhetsbyrå berättat för oss.
En som aldrig behöver förvånas är Kim Jong Il.
Media i Nordkorea är hans hundar, hans knähundar i hela näringskedjan.
Jag tror att vi alla lite till mans har en drivkraft inom oss som går åt det hållet. Media som är förutsägbara och som vi kan kontrollera ställer inte till med problem. Vi behöver inte utmana våra egna åsikter och fördomar. Den mediala knähunden är underbar. Tyvärr är den en följeslagare som leder till förtvinande och för tidig intellektuell och ibland känslomässig död.
Det enda med media som ska vara som en hund är tidningsutbärningen.
Den ska vara orubbligt trogen och aldrig sticka upp.
Media ska vara som en katt. Det ska vara möjligt att få kontakt med den. Det ska vara möjligt att interagera med den. Samskapandet är något annat än kontroll.
Det ska också vara möjligt för den att komma stolt med nyfångade möss och fåglar. Vi ska kunna äcklas av den och kunna reagera, Media ska ha friheten. Precis som katten kunna komma och gå i vårt medvetande. Den ska veta att vi inte vill tämja den.
En eller annan av dem kan vi acceptera som tiger, lejon eller leopard.
Det vi ser nu är små kattdjur som börjar jaga på ett sätt som vi tidigare inte har sett. De är små så man undrar hur de kan vara så effektiva. Det är viktigt att vi inte sätter dem i reservat eller försöker reglera denna naturens balans.
Vi har alltid friheten att välja bort, men för den skull behöver vi inte dominera över den.
Sen finns det konkurrens inom media och surt sa räven som ledarbloggen. Andra har andra åsikter om kollegor som kulturbloggen. Andra skapar något nytt som copy me happy. Andra önskar skapa seriös debatt som Erik Laakso. Andra kämpar för friheten.
Vem som är det ena eller det andra och det andra växlar.
En sak är konstant, växandet skapas alltid av friheten