Fredrik Sneibjerg drar nu en lans mot satiren.
Han ställer frågan om sig själv: ”-Vad som skulle hända om jag skrev satiriska stycken om mina politiska kollegors lyten och blandar in politik och kallar det satir.” Jag menar inte att du ska skriva satir Fredrik om du inte vill. Om du dessutom skulle må dåligt av det finns det billigare kräkmedel, än att skriva satir.
Som jag ser det är satiren en konstform. Några bland de bästa företrädarna är: Bo Baldersson, Public service, Karl Gerhard, Galenskaparna, Magnus Uggla, Lenny Bruce och Tom Lehrer.
Det känns härligt och stimulerande att använda denna konstform.
Visst är det underbara inspiratörer.
Jag är inte på något sätt fulländad. Att jag har roligt det tror jag alla och envar förstår. Det tar mig inte lång tid att skriva ett inlägg, så det inskränker inte på mitt liv. Tvn är utslängd i stället.
Att blanda politik och satir är en beprövad metodik. Jag tror att humorn har stor kraft. Allt för ofta är vi allt för gravallvarliga. För min egen del har jag inte haft några politiska uppdrag under 2008. Jag är följaktligen en fri- och oberoende skribent. Egentligen har jag inte behövt ta några andra publicistiska hänsyn är kvalitativa och rent tryckfrihetsrättsliga.
Om jag få politiska uppdrag skulle situationen bli en annan. Det skulle krävas andra typer av hänsyn.
Vad händer om man ”ena dagen förlöjligar och gör en person till ”drift kucku””, frågar Fredrik.
Det är en intressant fråga.
Vad händer och man snackar skit bakom ryggen på någon?
Vad är mest hälsosamt att vara rak och ärlig eller att vara lismande och falsk?
Jag tror det senare. Inte vid något tillfälle har jag skapat en ”drift kucku”. Däremot har jag tagit upp direkta citat från olika personer som har beskrivit en tredje. De är dessa personer som försökt skapa denna ”drift kucku”. Det är dess Fredrik ska rikta sin ilska direkt mot.
Politisk humor är underskattad och lite använd i kommunalpolitiska sammanhang. Det är synd. Jag hoppas det kan skapas en arena för det i Värmdö.
Vilken typ av framtida och samtida relationer skapar satiren? Jag tror att det i många fall skapar levande relationer. I några få fall tydliggör satiren gränser och motsättningar som politiken mår väl av blir klara.
För min del vill jag tacka alla dem som läser mina bloggposter. Det blir ör varje månad som går fler och fler.
Tack för uppmuntrande ord från hela vårt avlånga land.
Jag tänker fortsätta förvalta den lilla del av kulturen som kallas satir. Därför måste jag också utöva självkritik.
Vissa texter är bra och andra sämre. Det är en ständig kamp.
Till dig Fredrik, Tack för dina reflektioner!