10072024Huvudnyheter:
Senaste kommentarer

IPRED: numera mera lönsamt för ägarna att processa än sälja

Jag gjorde en liten rundtur i upphovsrättslagen (1960:729). Förra gången besökte jag § 53.

Nu är det dags att besöka § 54: 
Denna paragraf behandlar vilket skadestånd som upphovsrättsinnehavaren kan få från den som bryter mot lagen. 
Underlag för domstolens beräkning är:
Grundläggande: upphovsrättsinnehavaren ska ha skälig ersättning för det (illegala) utnyttjandet av upphovsrätten.
Dessutom ska upphovsrättsinnehavarens ha ersättning för en ”sorts skada”. Beräkningen av denna ”skada” ska ta hänsyn till följande:
1. Utebliven vinst för upphovsrättsinnehavaren.
2. Den vinst som den som begått intrånget fått.
3. Skada på verkets anseende (på grund av intrånget)
4. Bedömning av vilket värde det har för upphovsrättsinnehavaren av att intrånget inte skett. Alternativt en ersättning för sveda och verk.
När man beräknat skadeståndet storlek gäller inte antingen eller. Här gäller både och.
Ersättningen består av skälig ersättning för utnyttjandet av upphovsrätten dvs någon sorts royalty. Dessutom ska upphovsrättsinnehvaren ha ersättningen enligt punkt 1+2+3+4+5.
När detta räknats samman får man det belopp som ska betalas till upphovsrättsinnehavaren.
Flera av punkterna lämnar den som gjort ”intrånget” inför ett mycket stort godtycke. 
Hur beräknar man till exempel skada i anseende som beror på intrånget? 
För att göra sådana beräkningar krävs jurister från gamla DDR eller Sovjetunionen. Bakgrundslitteratur är lämpligen Kafka. På liknande sätt förhåller det sig med punkten 5. 
Jag tror att många våldtäktsoffer skulle önska att skadeståndet skulle beräknas genom en teorietiks beräkning av värdet som det skulle ha om man inte hade blivit våldtagen. Skadestånden skulle sannolikt 10 till 100-faldigas. Så är det inte för våldtäktsoffren.  De brotten har mycket lägre skadestånd än nedladdning av musik på nätet. Då och först då är det money, money, money i ther rich mans world.
Stora skadestånd är förbehållna upphovsrättsinnehavarna. 
Detta blir en helt galen värld.
I detta fall går man betydligt längre än vad skadeståndsrätten vanligen går. Upphovsrättinnehavaren får i det flesta fall betydligt mer i skadestånd än vad normala royaltyintäkter skulle ge. 
Upphovsrättsinnehavaren får ett intresse av att intrång sker. Detta eftersom betalningen då blir mycket högre.
Dessutom är beviskravet lågt ställt. Det krävs inte vett och vilja (uppsåt). Det räcker med att intrånget sker av oaktsamhet.
Upphovsrättsinnehavarna bör om de är smarta sluta sälja och fokusera sin verksamhet på rättsprocesser. Intäkterna där är betydligt högre än på marknaden.
Gud bevare oss för ett sådant samhälle.
Ställ Ask vid skampålen.
Gammelmedia: Svd, DN,

Vad händer nu?

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Lämna en kommentar