The Pirate Bay är ett utmärkt sätt att distribuera material på. Det är billig och effektivt.
Anna Troberg ger ett exempel på hur det kan fungera, länk.
Frivillig betalning eller donationer till författaren, låtskrivaren kan vara ett sätt att få viss ersättning för sitt kreativa arbete. Detta är ett av sätten för att få betalt.
Vi vet från Amazon.com att frivillig betalning för musik fungerar. Ett av exemplen på att detta är bandet Radiohead. Den 10 oktober 2007 la man ut sitt album ”In Rainbows” på nätet. Det var fritt fram att ladda ned, betala var frivilligt.
1,2 miljoner nedladdningar gjordes under 10 dagar av albumet.
Hur många som betalade vet vi inte.
Det album som gav mest intäkter på amazon.com under 2008 var ”Ghosts I-V”. Där var det också frivillig betalning, länk. Ett annat tecken är att Apple släpper kopieringsspärren på
”i tunes”. I praktiken skapar apple frivillig betalning genom detta.
Rent filosofiskt är det alltid frivilligt att betala. Jag kan redan i dag avstå från att köpa en cd. Dessutom är det möjligt att fildela. Valet jag gör har mer att göra med vilket förhållande jag vill ha till lagstiftningen och konsekvenserna av detta.
På något sätt blir debatten mellan nytänkarna mot de som vägrar att marknaden ser ut på ett nytt sätt. Det är inte svårt att gissa vem som vinner.
Den stora oönskade effekten av jakten på dem som fildelar är att lagstiftningens legitimitet ifrågasätts. IPRED tillåter integritetskränkande jakt på misstänkta fildelare. Trots att Ifpi får oproportionerligt stort utrymme verkar lagstiftningen bara bli ett slag i luften. Tekniken är långt före lagstiftaren.
Vad regeringen skulle göra är att fundera över en bloggpost som skrevs av Karl Sigfrid som vill skapa ett integritetsparadis av Sverige, länk. Det är dags att lägga om strategin.