Hänt i Värmdö
Vad gör man med de som befordrats upp till sin kompetensnivå och kanske ovanför den?
Hur uppkommer sådana fenomen?
Några har försökt beskriva detta.
En av dem är den engelske nationaleknonomen Northcote Parkinsson som gav ut en bok om lagar om hur byråkratin växer redan 1957.
Redan på 1930 talet förutspådde han att den engelska flottan skulle ha fler amiraler än fartyg.
Hans ”andra lag” talar om att ”utgifterna stiger för att motsvara inkomsterna”.
Han illustrerar detta med det allmännas vilja att få större och större skatteinkomster.
En annan är Dr. Laurence J. Peter som talar om att alla framgångsrika medarbetare i en hierakisk struktur kommer att befordras till sin högsta kompetensnivå och därefter till sin inkompetensnivå. Han gjorde detta bland annat i en bok som utkom 1969.
Vad göra man med dessa människor? Tjänstemän som nått en viss nivå får nya chefsjobb när de misslyckats med det tidigare. Egentligen behövs inte de arbete man utför i den nya befattningen eller också utför man ett inte speciellt kvalificerat arbete till allt för hög lön. Ibland utför man ganska lite jobb kvantitativt på det nya jobbet.
Om dessa människor nu gör ett mindre dåligt jobb än tidigare, ska man då avstå från att säga upp dem när man behöver spara?
Om den som är ansvarige för detta också gör ett mindre bra jobb och är befordrad till sin inkompetensnivå så blir det tydligt, kompetens blir ett hot och det viktiga blir att premiera medelmåttor. Då spelar det ingen roll att de kompetenta lämnar organisationen eftersom det inte finns några positiva incentives. Tvärt om blir det en lättnad att de försvinner.
Det enda man bli orolig för är att denna eller dessa kommer att avlida i förtid för den stress som de upplever eller snarare deras kroppar upplever. Man skulle vilja be dem göra något annat för att rädda livet, men vad har man för rätt att påpeka det?
