I en ledarartikel i Svenska Dagbladet diskuterar Sanna Rayman, länk utvecklingen av yttrandefriheten. En trend som hon pekar på är att 2000 talet blev det årtionde då interativitet med politiker kunde vara att kasta saker på dem. Allt från tårtor till gatstenar.
”Årtiondet som har gått kännetecknas ironiskt nog – trots all utveckling på informationsområdet – av påfallande många bakslag för yttrandefriheten. Väldigt ofta har dessa bakslag inte haft med diktatur att göra, utan med en tilltagande benägenhet till självcensur och relativisering i balansen mellan friheter och rättigheter – och mellan stort och smått.
Om internet – 00-talets mest älskvärda framsteg – ska anklagas för något så är det att det är så väldigt mycket lättare att vara hycklare på nätet. Och mycket lättare att kalla andra för det. En handgripligt kastad tårta framstår nästan som ett prov på mod jämfört med webbens anonyma pajkastning.”
Just anonymiteten på internet är mångfasetterad. Det en självklarhet att vistas där anonymt. Precis som att det är möjligt i skog och mark. Det ska vara möjligt att plocka svamp och bär, även på internet. Det som jag i dagligt tal kallar för intellektuell digital allemansrätt.
Tyvärr är det en stor skillnad hos lagstiftarna i synen på virtuell och reell allemansrätt. Skogen och nätet bedöms helt olika. Skogsägarna är inte alls en så inflytelserik organisation som upphovsrättsägarna. De senare har lyckats göra förändringsmotståndet för vanliga kreatörer större än det borde vara.
Till debattartiklar och bloggar fogas allt oftare anonyma kommentarer. Inte sällan är dessa undertecknade med mer eller mindre fantasifulla signaturer. Ibland har dessa kommentarer kränkande och hätska budskap. Den sortens debattörer förtjänar naturligtvis ingen respekt. Kränkande åsikter och synpunkter berättar en hel del om debattören som uttalar dem. Här slår det ofta tillbaka. Det gamla uttrycket svinhugg går igen gäller.
Med den anonyma debattören förhåller det sig inte så. Man kan ana vem som uttryckt saker ibland, men inte alltid. Dessa yttrandefrihetens snyltare är ett hot mot det fria internet. För min egen del plockar jag bort anonyma kommentarer på bloggen som är kränkande eller hätska. Det man kunde önska är att fler gjorde så.
Det är ju en av internets fördelar. Ännu så länge är det oreglerat. Du formar själv spelreglerna i de fora du äger.
Det får inte bli fegisarna som gör att internet blir reglerat.
En tredje dimension som Rayman tar upp är självcensuren. Den har tyvärr skördat många segrar. Transparens är motsats till självcensur. Rädsla är motsatsen till transparens. Det gäller att slå vakt om öppenheten och den fria debatten. Här görs många oblyga försök att stoppa den.
Andra bloggar: tokmederaten, Badlands hyena, Peter Andersson, Farmor Gun, HAX, Per Ankersjö
