DN rapporterar om att årsmötet hos miljöpartiet i Stockholms stad utvecklade sig till ett råkurr av närmast hockeykaraktär, länk. Det är intressant att miljöpartiet avancerar som ett ånglok i opinionen och är djupt oeniga internt. De beskyllningar som haglar internt påminner mycket om de man beskyller andra externt för. En intressant observation.
Miljöpartiet i Stockholms stad avsatte sin manliga ordförande Jerker Thorsell och ersatte honom med Martin Hansson. Thorsell står nära den för sina telefonräkningar kritiserade Yvonne Ruwaida, länk. Ny kvinnlig ordförande blev Cecilia Obermüller.
Ruwaida placerades på tredje plats och behöver nu personkryss för att bli borgarråd efter valet.
Man kan diskutera vilka effekter som det dubbla ledarskapet i miljöpartet har. I varje läge man och kvinna. På ett sätt är det sympatiskt. När det kom var det vitalt och gav ett bra signalvärde när det infördes 1988. Nu, många år senare finns det en risk att systemet blir det ett sätt att konservera könsbalanserna och faktiskt minskar medvetenheten.
Dessutom är det fler viktiga grupper som borde lyftas fram i samma polaritetsordning som man-kvinna.
Andra bloggar: Per Ankersjö, makthavare
