Sanna Rayman i Svenska Dagbladet gör några intressanta reflektioner kring bloggosfären, länk.
Partierna driver glatt på utvecklingen. De vill ju göra som Obama. Så de rekommenderar och uppmuntrar sina företrädare att börja blogga och twittra. Nätet är översållat med politikerbloggar som startats helt utan lust eller nyfikenhet. Lokalpolitiker krystar fram bloggposter eftersom någon i partiet har sagt åt dem att kommunicera med medborgarna.”
Sanna Rayman konkluderar situationen så här: ”De sociala medierna går från pratglad ankdamm till brett massmedium. Det har såklart även goda sidor, men det innebär oundvikligen att vi går från det initierade och spretiga till något bredare och plattare.
Förhoppningsvis avtar det mot slutet av september, ty det är olidligt tråkigt.”
Det är inte svårt att hålla med Rayman i hennes analys. Att ett antal bloggare reagerar kraftigt mot detta är kanske förståligt. Några kan känna sig träffade. I sak är det heller ingen fördel att alla ska blogga inför valet. Samtidigt har var och en sin fria rätt att göra det. Det påtvingande bloggandet från ett parti tror jag kommer att få kontraproduktiv effekt. Med den ökande mängden bloggare blir det blir svårare att hitta de initierade och spännande analyserna. De som faktiskt finns i bloggosfären. Bloggposterna som inte har sin motsvarighet i gammelmedia.
Bloggposterna blir fler totalt sätt, men kvaliteten går ned. Tyvärr tror jag att Sanna Rayman har tagit temperaturen korrekt på bloggosfären.
Andra bloggar: Seved Monke, Mina moderata karameller, Johan Westerholm, Per Ankersj