05202024Huvudnyheter:
Senaste kommentarer

Sociala medier är snabba och meningsfulla – partier och gammelmedia är långsamma och enkelriktade

Den moderate bloggaren Kent Persson reflekterar över partierna och de sociala medierna, länk. Hans tes är att partierna är ointressanta i de sociala medierna. Det är relationerna som är viktiga.


Han säger så här i sin bloggpost: ”Det parti som därmed påstår sig att vara bäst på de sociala medierna har förmodligen inget förstått. Vem vill ha en relation eller en diskussion med ett parti? Förmodligen ingen. Anledningen är lika enkel som självklar. ”Partiet” som sådant kan inte resonera, ”partiet” kan bara ge besked om de ställningstaganden ”partiet” gjort. Politiskt aktiva kan däremot, oavsett om de är ministrar eller gräsrötter samtala om politik och lyssna till andras åsikter. Resonemang som kan leda till nya relationer och nya samtal. För det handlar om relationer människor emellan. För de sociala medierna bygger på exakt det som de heter, nämligen det sociala. Relationer och samtal är kärnan i det som äger rum i bloggandet och twittrandet.
Det är därför partier inte är intressanta i de sociala medierna. Det är inte heller människors olika politiska plattformar. Det är åsikterna, idéerna och just det den enskilde brinner för som är intressant. Har du något klokt att säga så finns det utrymme för dig och människor som är beredda att lyssna. Vågar du lyssna finns det många som är beredda att ge dig sin syn på samhällsutvecklingen med dess utmaningar och möjligheter. Den politiker som vågar ta till sig av goda argument och som vågar lyssna mer än vad man pratar har en god möjlighet att lyckas i de sociala medierna.”

Mary likaså moderat reflekterar så här, länk: Den här bloggen är en absolut Flipp – i alla fall för min egen möjlighet att bygga nätverken och utöka kontakterna med andra. Både moderater och andra. Hade jag bara haft de traditionella möjligheterna att skapa kontakter och föra samtal och följt partiets hierarkier hade jag möjligen fått dela ut flygblad på torget vid det här laget. Informationen hade varit få förunnad och man hade inte haft koll på nåt alls. Sådant gör brinnade människor trötta och de lämnar för andra arenor. Vilket slöseri med engagemang det är. Vilken möjlighet det är att delta i och få utlopp i de sociala medierna för en politiskt intresserad person där man får träffa sina lika sinnade. Den politiska bloggosfären är ingen flopp, inte för oss som deltar i den. Tvärtom, men det byggs int epå traditionellt sätt där någon i förväg bestämmer hur det är. Som det mesta på internet så blir det bara – det är väldigt positivt. Vi som redan är aktiva har full rulle.”

Erik Laakso, länk Polimiserar med den socialdemokratiske bloggaren Clas Krantz, länk. Erik formulerar det så här: ”Om de politiska partierna inte ens förmår få sina toppbloggare att förstå den sociala dimensionen i de sociala medierna så lär inte den uppfattningen nå partiledning och kampanjstrateger som föredrar traditionell annons- och envägskommunikation.”

Centerpartistiske Per Ankersjö, länk formulerar det så här: ”Partierna har inte ambitionen att revolutionera modern kommunikation. De har helt enkelt ambitionen att vinna valet. Jag menar inte att det är två skilda saker men det handlar om huruvida man ser saker på lång eller kort sikt. Och, vilket är trist, om brist på övertygelse när det gäller sociala medier.”

Själv skulle jag formulera det så här:
Sociala medier hämtar sin näring i människors behov av mening. Den skapas i mycket stor utsträckning genom att bygga, vidmakthålla och utveckla relationer. De politiska partierna har inte lyckats med att vara meningsbärare för allt fler människor.

Däremot är människor engagerande i frågor som har mening för dem och i sammanhang som skapar mening. Det politiska partierna är däremot inte det. Däremot är uppenbarligen de sociala medierna det. Inte nog med det. Papperstidningen eller gammelmedia har i många avseenden en kris som påminner om partiernas. Man har svårt att skapa mening kring sitt medium. Mening är för många detsamma som interaktivitet.

Vare sig partier eller gammelmedia är snabba nog att vara först med att kommentera och tycka i en global värld. De många små, blir i ett antal avseende överlägsen det stora partiet eller tidningen i snabbhet. Det enda området där partiet och gammelmedia skulle kunna skapa mening är det fördjupade samtalet om viktiga frågor. Här verkar inte gammelmedia läst av verkligheten och inte heller partierna. Upplagorna minskar succesivt. Det gör antalet medlemmar i partierna också. I båda fallen devalveras trovärdigheten undan för undan. I denna verklighet eller skärningspunkt finns de social medierna. De läses, kommenteras och är interaktiva. De är enormt snabba.

Barack Obama, som jag inte är någon större vän av visade under valkampanjen på hur effektivt nätet och de sociala medierna kan vara. Det gällde offer för en orkan. Han sa till amerikanska röda korset att det var möjligt att leda trafik från hans communities till deras sidor, men frågade om de hade kapacitet för att klara anstormningen som skulle komma. Röda korset skrattade åt honom och sa att det hade de. Efter fem minuter kraschade röda korsets hemsida av människor som ville bidra.

Här ser vi dynamiken. Den är inte uppifrånstyrd. Den skapas i meningen, det meningsfulla och relationerna. Effekten blir engagemang och snabbt många. Vi har inte sett den fulla potentialen i de sociala medierna ännu. Vi har bara anat den. Partierna och partistrategerna har inte ens förstått att den finns.

Andra medier: Paul Ronge, JMW

Vad händer nu?

Senaste artiklarna

Lämna ett svar

Lämna en kommentar