Hänt i Värmdö
I går vaknade de politiska partierna på Värmdö på allvar efter valet. Det blev klart vem som kom in i fullmäktige. För kristdemokraternas del innebär detta att partiet i fullmäktige företräds av kommunalrådet Stefan Dozzi och ordföranden Clarence Örhammar.
Därigenom PO Fransson utanför reellt inflytande i fullmäktige. Han blir ersättare i fullmäktige för just Stefan Dozzi. Detta gör att just Dozzi stärker sin ställning.
Kristdemokraterna fick efter förra valet en stor tilldelning av poster i styrelser och nämnden. Man har ordförandeposten i socialnämnden och vice ordförandeposten i Bygg-, Miljö-, och Hälsoskyddsnämnden. Dessutom har man några extra ersättarplatser i styrelser och nämnder. Det kommer sannolikt att bli färre av dem.
I folkpartiet har man en situation som påminner om den efter förra valet. En outsider får starkt personstöd. Hur ska man förhålla sig till detta? I förra valet fick den kandidaten Roland Ekstrand inga poster alls efter valet.
Med detta vals success-story Olle Marklund kommer det att bli svårare att upprepa denna manöver. Marklund själv menar att han borde sitta i utbildningsnämnden. En annan som säkert är intresserad av utbildningsfrågorna är också personkryssade Amie Klonblad. Så här finns en konkurrenssituation.
Förstanamnet på listan verkar inte vara intresserad av bli ordförande i någon nämnd. Däremot aspirerar han sannolikt på att bli finansminister i kommunen. Fredrik Sneibjerg är intresserad av att bli ordförande i Ungdoms-, Kultur och Fritidsnämnden. Det skulle i sig innebära en rejäl kvalitetshöjning på den posten.
Partiet har i dag ordförandeposten i utbildningsnämnden, vice ordförandeposten i produktionsstyrelsen samt ordförandeposten i hamnstyrelsen. Att man får släppa utbildningsnämnden är helt klart. Vad man får i stället är mera oklart.
Alliansens vinnare, VärmdöCentern har ingen ordförandepost i någon nämnd. Det lär man inte acceptera med ett kraftigt ökat väljarstöd och 3 mandat i fullmäktige. Det man har är en mera otydlig kommunalrådspost som till bara en del har politiska styrningsmöjligheter. Man har en vice ordförandepost i samhällsbyggnadsnämnden. Här kommer det att ställas krav på större representation. Man kommer inte att acceptera att ha sämre representation än kristdemokraterna.
Moderaterna har gått bakåt 2 mandat. Om detta ger effekt i antal poster är mera oklart. Mest intressant är om Göran Jansson kommer tillbaka. Ännu så länge finns inga klara tecken på hur han kommer att göra.
Den tidigare kommunstyrelseordföranden Jonas Nilsson lyckades inte med att kryssa in sig i fullmäktige. Däremot lär han komma in i fullmäktige i kraft av sin 17:e plats på listan. Sannolikt är han intresserad av någon post. Den uteblivna framgången för Nilsson lär göra att moderatledningen drar en lättnadens suck.
På novembersammanträdet i kommunfullmäktige kommer man att vara tvungen att välja en ny ordförande. Den gamle är nämligen bara ersättare numera. Man kan undra över vem som blir den moderata kandidaten? Socialdemokraterna kanske föreslår den gamle mötesräven och tidigare kommunalrådet Christer Hedberg. Kvaliteten på fullmäktiges möten måste höjas.
Frågan är vem som har kompetensen att hålla i klubban då? Erik Petterson har viss klubbföringskompetens. Han skulle kunna vara en kandidat. Då får han sannolikt lämna ordförandeposten i Bygg-, Miljö,- och hälsoskyddsnämnden.
Man ska inte utesluta att Göran Jansson får den posten. Då blir den politiska pressen lite mindre på honom. Detta kan vara en lösning. Mest kompetent är utan tvekan Erik Petterssons fru, Monica. Frågan är bara om hon vill bli mer av galjonsfigur än, beslutsfattare?
Moderaternas ledare i kommunen Lars-Erik Alversjö har klarat sig hyggligt i personvalet. Frågan är om han har moderaternas fulla stöd? En lösning för att stärka honom skulle kunna vara att utse Bo Bladholm till vice ordförande i kommunstyrelsen. Han är ännu starkare än Moncia Pettersson och mera moderat renlärig. Det är inte säkert att denna rockad kan ske utan strid. Så osvuret är bäst.
För Alliansen som sådan återstår att jämka vad gäller sakfrågor. Nu kunskapen om att man måste vara helt enig med samtliga partiet för att vara säker på majoritet. Det gör att principen tre slår den fjärde inte längre fungerar som beslutsmodell.