Peter Wolodarski var den unga journalistiska stjärnan som fick ansvaret för ledarsidan på DN. Någon har sagt att det bästa sättet att döda en författare är att ge honom Nobelpriset.
I Wolodarskis fall verkar redan ledarrollen på ledarsidan vara tillräckligt för att förlora skärpan. I ett ledarstick kring moderaternas kommundagar talar han om ”mätta moderater” och att ”högmod går före fall” länk. Inte något av detta utstrålas av moderaterna. Snarare är detta projektioner som har med Wolodarski själv att göra.
Problemet för moderaterna har i stor utsträckning att göra med svaga partners. Moderaterna är fortfarande i en uppåtgående trend. Det som rapporteras från Karlstad motsäger inte detta.
Det mina moderata karameller, länk tar upp är mer centralt. Finns det utrymme för tusen blommor att blomma inom moderaterna, länk ?. Om det finns det är potentialen stor framöver.
En som tar chansen att framföra sina åsikter på moderat grund är svenskt näringslivs vd,
Urban Bäckström, länk. Hans utgångspunkt är intresseorganisationens. Det gör att man inte sväljer resonemangen utan att ha tänkt efter några gånger. Urban Bäckströms resonemang om att slå ihop finansinspektionen och riksbanken har vissa poänger. Trots detta vore det bättre att höja kompetensen hos inspektionen först.
I Karlstad fick partisekreteraren Sofia Arkelsten sin första stora möjlighet att blomma ut. Hon blir genom att inte vara en robot, inte ofelbar utan av kött och blod och med en tydlig känsla en stor tillgång.
I jämförelsen med Carin Jämtin vinner Sofia klart. Inte nog med det hon tillför flera dimensioner som Reinfledt Borg saknar.
Peter Wolodariski däremot borde fundera på mitt och ditt.